Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IDIO- i1dio- l. id1-, l. -å- l. -ω-, l., framför obetonad stavelse, 101—.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. idio-, av gr. ἲδιος, egen]
eg.: egen-, själv-; ss. första led i ssgr.
Ssgr: IDIO-BLAST -blas4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er. [jfr t. o. eng. idioblast; till gr. βλαστός, grodd, embryo (besläktat med BLOMMA, sbst. o. v.)] bot. växtcell (ensam l. tillsammans med andra av samma slag bildande en grupp) som till form, innehåll l. funktion skiljer sig från den omgivande, enhetliga cellvävnaden. 2NF (1909). BotN 1918, s. 122.
Avledn.: idioblastisk, adj. bot. De idioblastiska slemcellerna. BotN 1923, s. 85.
-ELEKTRISK101040. [jfr t. idioelektrisch, eng. idioelectric, fr. idioélectrique] (†) fys. om isolator l. kropp som icke (l. i mycket ringa mån) leder elektriciteten: som (enl. ä. uppfattning) är elektrisk i sig själv, som blir elektrisk vid gnidning, ”självelektrisk”. Berzelius Kemi 1: 40 (1808). NF 1: 748 (1876).
-KROMATISK101040. [jfr t. idiochromatisch; till gr. χρῶμα, färg (jfr KROMATISK)] miner. om mineral: som ha en egen, karakteristisk färg (som icke beror på inblandade, främmande ämnen); motsatt: allokromatisk. HSjögren Min. 50 (1880).
-LATRI -latri4, r.; best. -en l. -n. [jfr t. idiolatrie, eng. idiolatry; till gr. λατρεία (se IDOLATRI)] (föga br.) självförgudning. NF (1883). BonnierKL (1924).
-MORF -mor4f, adj.; adv. -t. [jfr t. idiomorph, eng. idiomorphic; av gr. ἰδιόμορφος, av egen form, till μορφή, form (jfr MORFOLOGI)] miner. om i mineralaggregat ingående mineralkorn l. mineral i bärgart: som begränsas av kristallytor o. därigm erhåller sin egen, karakteristiska form. Fennia VIII. 3: 14 (1893). Granaten visar .. stundom antydan till idiomorf begränsning. Strandmark Cels. 7 (1904). Fennia XLV. 3: 7 (1925).
-MORFI -morfi4, r.; best. -en l. -n. [till IDIOMORF] miner. egen, karakteristisk form (hos mineral). Fennia VIII. 3: 10 (1893).
-PATI -pati4, r.; best. -en l. -n; pl. -er. [jfr t. idiopathie, eng. idiopathy, fr. idiopathie; av gr. ἰδιοπάϑεια, till πάϑος (se PATOS)]
1) (föga br.) med. självständig, primärt uppträdande sjukdom. Ekbohrn (1868). 3NF (1929).
2) psykol. känsla som har till föremål det egna jaget o. dess intressen. NF (1883). En sund idiopati kan icke nog värderas. Larsson Id. 32 (1908).
-PATISK -pa4tisk, adj.; adv. -t. [jfr t. idiopathisch, eng. idiopatic(al), fr. idiopathique; jfr -PATI]
1) med. motsv. -PATI 1. Idiopatisk sjukdom. LittT 1795, s. 213. Idiopatisk hjertförstoring, uppkommen genom öfveransträngning. Wide MedGymn. 179 (1896).
2) psykol. motsv. -PATI 2. Boström 1: 129 (c. 1830). Idiopatiska känslor. Larsson Psyk. 36 (1896).
-PLASMA10040. [efter t. idioplasma (Nägeli)] fysiol. substans i cell (i djur- l. växtkroppen) som bestämmer anlagsutvecklingen. Wirén ZoolGr. 1: 435 (1899).
-SYNKRASI -syn1krasi4 l. -syŋ1-, r. (f. Ahlman (1872), WoJ (1891)); best. -en l. -n; pl. -er. (förr ofta skrivet -crasie) [jfr t. idiosynkrasie, eng. idiosyncracy, fr. idiosyncrasie; av gr. ἰδιοσυνκρασία, kroppsvätskornas blandning o. därav härflytande kroppsbeskaffenhet, till κεράννυμι, jag blandar (jfr KRATER)]
1) (†) med. (en persons) kroppsbeskaffenhet l. konstitution (med hänsyn till hur kroppen reagerar mot inflytelser l. påvärkningar av olika slag); ngn gg bildl. At utwalde Stomachica (dvs. magläkemedel), ock lindrige diuretica (dvs. urindrivande medel) .. brukas ock adpliceras, effter H(a)ns Kongl: May:ttz Idiosyncrasie stälte ock ordinerade. HdlCollMed. 1/4 1697. ARetzius i PhysSH 1: 3 (1776). Det hör till denna Tidnings idiosynkrasi, att den ena dagen ropa i marktschreyar-ton och den andra lofva bättring. Atterbom i Phosph. 1811, s. 187. TLäk. 1833, s. 46. Collin Ordl. (1847).
2) individuell, abnorm överkänslighet gentemot vissa (för människor i allmänhet oskadliga l. nyttiga) födoämnen l. läkemedel; medfödd, ofrivilig avsky för l. antipati mot vissa naturföremål, särsk. djur (t. ex. kattor, spindlar); ngn gg äv. om likartad smak l. sympati för ngt; äv. allmännare om (på individuell begränsning beroende) antipati överhuvud (l. fördom) mot l. ngn gg sympati (l. förkärlek) för ngt. Palmblad i PoetK 1820, 1: 52. Pfeiffer (1837). Jag har redan .. antydt vissa den unga embetsmannens sympatier och idiosynkrasier i politiskt afseende. Sturzen-Becker 2: 159 (1861). De egendomliga idiosynkrasier d. v. s. fall av säregen smak eller avsmak för vissa ting, som märktes. VerdS 152: 36 (1907). Den, som efter förtärandet af vissa födoämnen eller medikament får nässelutslag, d. v. s. visar idiosynkrasi för sjukdomsformen, bör naturligtvis undvika dylika. 2NF 20: 348 (1913).

 

Spalt I 83 band 12, 1933

Webbansvarig