| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRUNDLAG grun3d~la2g, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) i sht statsv. o. jur. eg.: grundläggande lag (omgiven med särskild helgd), fundamentallag; lag som utgör grundvalen för ett rikes styrelse o. förvaltning, som bestämmer regentens o. undersåtarnas ömsesidiga rättigheter o. de allmänna grunderna för statsmaktens utövning, fördelning o. organisation; författningslag, konstitutionell lag; i Sv. (efter 1809) om regeringsformen, riksdagsordningen, successionsordningen o. tryckfrihetsförordningen; äv. om sammanfattningen av ett lands konstitutionella lagar: statsförfattning, konstitution; vard. äv. om bok som innehåller grundlag(ar). Lag (stadgande) av grundlags natur. Ha grundlags helgd. L. Paulinus Gothus MonTurb. 75 (1629). Konunga Balken (var under C. XI:s regeringstid) .. ännu .. Grundlag. HSH 9: 160 (c. 1750). Denna Regerings-Form samt Rikets öfrige Grundlagar kunna icke ändras eller uphäfvas, utan genom Konungens och alla Riks-Ståndens sammanstämmande Beslut. RF 1809, § 81. Ej må någon för framtiden gällande Förklaring af Grundlagarne stadgas, utan på det sätt, som .. vid ändringar i dem iakttagas bör. Efter deras ordalydelse skola de i hvarje serskildt fall tillämpas. Därs. § 83. Ordet grundlag nyttjas i de skandinaviska rikena, Finland och åtskilliga tyska stater såsom namn på deras författningsurkunder. NF (1882). Ordet fundamentallag utbyttes under frihetstidens lopp mot ordet grundlag, hvilket säkerligen första gången officiellt begagnades i K. M:ts föreställning till ständerna 7 nov. 1775 ang. lagarnas verkställighet. 2NF 10: 407 (1908). De .. konstitutionella förhållandena (mellan Sverge o. Norge voro under unionstiden) ordnade genom en särskild unionell grundlag, nämligen Riksakten af 6 aug. 1815. Därs. 410. Förbundsakten .. är förbundets (dvs. Nationernas förbunds) grundlag. Därs. 37: 703 (1925).
2) i allmännare anv.; ofta oeg. o. bildl.: grundläggande, främsta l. viktigaste lag l. regel (för ngt); grundregel, grundsats. Sahlstedt Hofart. 6 (1720). Enheten af rummet (i tragedien), som .. serdeles på den äldre franska Teatern varit en grundlag. Adlerbeth Poët. 1: 221 (1802). Tänka’ts allmänna Grundlagar eller Tankelagar. Afzelius Log. 26 (1839). Hvarje förbrytelse mot naturens eller samfundslifvets eviga grundlagar frammanar Erinyernas hämd. NF 4: 678 (1881). Den grundlag för fantasien, som psykologien mer och mer belyst: att nämligen fantasien hämtar sitt material ur verkligheten. Larsson Kunsk. 125 (1909). — särsk. (†) om grundläggande stadga(r) för ett (vetenskapligt) samfund o. d., grundstadga(r). Vi skole ställa oss de för Academien faststälte grundlagar till rättesnöre. Höpken 1: 191 (1753). Därs. 374 (1760).
-BUD. jfr -BESTÄMMELSE. Det ena grundlagsbudet är lika heligt som det andra. Svedelius StatsrAnsv. 408 (1856). Finland 89 (1893). —
-ENLIG. som står i överensstämmelse med grundlagen. TalRSt. 19/3 1830, s. 3. Ett ämbete, som grundlagsenligt stängde mig från den så kallade riksdagsverksamheten. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 235 (1847). Ständernas grundlagsenliga rätt. Wieselgren Bild. 551 (1886, 1889). Vi hafve såsom hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antagit följande förslag. SFS 1900, Bih. nr 44, s. 9. —
-ENLIGHET~200 l. —10~2. sbst. till -ENLIG. Palmblad Norige Bih. 135 (1847). Reuterskiöld Grundlag. 28 (1924). —
-FRÅGA, r. l. f. Om vid Riksdag, då Grundlags-frågor lagligen kunna afgöras, ytterligare uppskof föreslås, må det (osv.). RF 1809, § 81 (1818). —
-FÄSTA, v. (-lag- 1902. -lags- 1910 osv.) stadga (ngt) i l. gm grundlag; i sht i p. pf. PT 1902, nr 60 A, s. 3. Folkets grundlagsfästa fria yttranderätt. SvH IX. 1: 339 (1910). —
-FÖRÄNDRING. (föga br.) grundlagsändring. Liljecrona RiksdKul. 64 (1840). Konstitutions-Utskottet .. handlägger frågor om statsrådets ansvarighet samt grundlagsförändringar. Svedelius Statsk. 1: 137 (1868). Cannelin (1921). —
-HELGD. särskild helgd som omgiver grundlag(s-bestämmelse) (bestående i skärpta stadganden i fråga om ändring, förklaring o. d. i förh. till allmän lag). Nordström Samh. 1: 374 (1839). Bland senare utfärdade stadganden med grundlagshelgd må här nämnas fjorton paragrafer i 1878 års värnepliktslag. AtlFinl. 1: 2 (1899). —
-PARAGRAF. —
-STADGAD, p. adj. (-lag- 1897) stadgad i l. gm grundlag. Riksdagens grundlagstadgade allenabestämmanderätt öfver riksbanken. AB 1897, nr 67, s. 2. —
-STADGANDE, n. (-lag- 1853. -lags- 1856 osv.) konkret; jfr -BESTÄMMELSE. Thomander 2: 352 (1853). De Geer Minn. 1: 203 (1892). —
-STIFTANDE, p. adj. (-lag- 1913. -lags- 1878 osv.) om konstitutionell församling o. d.: som stiftar l. har befogenhet att stifta grundlag. Den grundlagsstiftande riksförsamlingen (i Danmark 1848). NF 2: 1216 (1878). Malmgren Grundlag. 71 (1921). —
-STIFTARE, m.||(ig.). (-lag- 1853—1904. -lags- 1875 osv.) Thomander 2: 356 (1853). 1809 års grundlagsstiftare. NDA 1875, nr 133, s. 2. Malmgren Grundlag. 70 (1921). —
-STRIDIG. som strider mot grundlagens bestämmelser; inkonstitutionell; jfr -VIDRIG. Kungliga påbud, som kunde anses grundlagsstridiga. Cronholm Lig. 62 (1839). Malmgren Grundlag. 71 (1921). —
-TOLKNING. tolkning av grundlag; äv. = -FÖRKLARING. En åtgärd, för hvars beslutande en grundlagstolkning kan blifva af nöden. AB 1845, nr 221, s. 2. De Geer Minn. 2: 31 (1892). —
-UTSKOTT~20 l. ~02. (i fråga om förh. i Danmark o. Finland) riksdagsutskott som har att behandla grundlagsfrågor. NF 2: 1216 (1878; i fråga om danska förh.). (Den finska) riksdagens granskningsrätt utöfvas främst af dess grundlagsutskott. 2NF 35: 827 (1923). —
-VIDRIG. grundlagsstridig. Tegnér (WB) 6: 214 (1828; oeg.). Ett i grundlagsvidrig ordning .. vidtaget förfogande. 2NF 18: 603 (1912). —
-VÅRDANDE, p. adj. Det grundlagsvårdande utskottet (dvs. konstitutionsutskottet). GHT 1898, nr 19, s. 1. —
Spalt G 1047 band 10, 1929