Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLYKOGEN glyk1oje4n l. gly1-, l. -å- l. -ω-, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr eng. glycogen; av gr. γλυκύς, söt (jfr GLYCIN, sbst.1—2), o. –γενής, alstrande, födande (jfr FOTOGEN)]
kem. en (av C. Bernard år 1854 i levern anträffad) sött smakande stärkelseart som bildar en allmän beståndsdel i animaliska vävnader, i sht i djurens lever; djurstärkelse, animalisk stärkelse, leverstärkelse. UpsLäkF 1866 —67, s. 327. 2NF 33: 1212 (1922).
Ssg: GLYKOGEN-DEGENERATION. (i fackspr.) degeneration varvid korn av glykogen avlagras i förut mer l. mindre skadade celler. 2NF 6: 19 (1906).

 

Spalt G 600 band 10, 1929

Webbansvarig