Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GÄLDENÄR jäl1denä4r l. -æ4r, l. 30~2, äv. 40~1 (gä`ldenär Weste; jälldenä´r Dalin; jäl3de~næ2r l. 104 LoW (1911); gä´ldenär (akut; l. -nǟr) Östergren (1926)), m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er (GR 4: 2 (1527) osv.) ((†) -a Luk. 16: 5 (NT 1526), GR 6: 257 (1529); -ar Luk. 16: 5 (Bib. 1541); jfr Spegel (1712); -e (möjl. att uppfatta ss. pl. till GÄLDNER) GR 1: 44 (1523: gællenere), Därs. 24: 509 (1553: gellenere)); förr äv. GÄLDNER, m.; pl. =.
Ordformer
(förr ofta skrivet ge-, gie-, giä-. gäldenär 1541 osv. gäldenäre, pl. 1529. gäldnär 1700—1814. gällenär 1541—1757. gällanär 1541. gällnär 1663—1712. gellonära, pl. 1529. gäldener, sg. 1622; gäldener, pl. 1616. gäldner, pl. 1712. gällener, sg. 1524; gällener, pl. 1590. gällenerer, pl. 1527—1618. gäldnere, sg. 1552. gälnere, pl. 1551. gällenere, sg. 1550; gällenere, pl. 1523—1553. gäldrenerne, pl. best. 1714. gellenärare, pl. 1710)
Etymologi
[y. fsv. giäldenær; jfr d. gældner; sannol. bildat till GÄLD, sbst.1, efter mönstret av SKULDENÄR (fsv. skyldenær); jfr BORGENÄR]
1) (utom i b numera företrädesvis i juridiskt spr.) person som är skyldig ngn pänningar; debitor; jfr SKULDENÄR. Osäkra, försumliga gäldenärer. GR 1: 44 (1523). Twå gellenära woro enom manne som them borghat hadhe, En war honom skyllug femhundradhe penninga, och then andre femtyo. Luk. 7: 41 (NT 1526). Borgenär äge .. söka, att gäldenärs egendom afträdas skall .., då gäldenär är för skuld rymd. SFS 1907, nr 36, s. 43. — jfr HUVUD-, MED-, VÄXEL-GÄLDENÄR. — särsk.
a) i ordspr. Man skal tagha suart salt aff onda gellenärer. SvOrds. B 5 a (1604); jfr: Aff ond gälldenär tager man swart Salt .. (dvs.) Det man kan fåå. Grubb 8 (1665). Man kräfwer och stundom en godh giäldenär. Grubb 509 (1665). En sträng borgenär är ofta en slät gäldenär. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (i sht i högre stil) bildl.; särsk.: person som står i tacksamhetsskuld till ngn. Ändoch wij alt jfrå moderliffuet äre Gudz gellenärer. LPetri 4Post. 15 a (1555). Ditt besvär, din godhet för mig göra mig .. till din eviga gäldenär. Tegnér (WB) 8: 514 (1837). Wikner Tank. 79 (1872).
2) (†) fordringsägare, borgenär. Wij förmanas (dvs. anmanas) så sterkelige aff wåre gäldenäre. GR 6: 117 (1529). Effter jagh so hortt aff mine geldener blifver kraftt. OxBr. 5: 92 (1616). Från Gäldenärers kraf, man frias någon gång. Bellman Gell. 87 (1793).
Ssg: (1) GÄLDENÄRS-ED. jur. ed som gäldenär avlägger för att styrka riktigheten av sin uppgivna stat. Godemännen (i konkursen) yrkade att fru A. skulle gå gäldenärsed. SvD 1898, nr 33, s. 2.
Avledn.: GÄLDENÄRSKAP, n. (i juridiskt spr., föga br.) till 1: förhållande(t) att vara gäldenär. Anklagas för .. bedrägligt gäldenärskap. NordT 1915, s. 490.

 

Spalt G 1587 band 10, 1929

Webbansvarig