Publicerad 1955 Lämna synpunkter PUCKLIG, adj.2 Ordformer (puck- 1682. puk- c. 1745—1751) Etymologi [avledn. av PUCKLA, sbst. (se BUCKLA, sbst.)] (†) bucklig; buktig, välvd. RelCur. 11 (1682). Linné Sk. 409 (1751). Spalt P 2333 band 21, 1955 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se