Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LANDBO lan3d~bω2, vard. äv. lan3~, sbst.1, förr äv. LANDTBO, sbst.1, m.||(ig.); best. -n, äv. (numera bl. i vissa trakter, vard.) -en (Brahe Oec. 66 (1581; uppl. 1920), Adlerbeth FörslSAOB (1798)); pl. -r (G1R 1: 5 (1521) osv.) l. -ar (Svart G1 9 (1561) osv.) ((†) -er G1R 16: 602 (1544), Adlerbeth FörslSAOB (1798)).
(i fråga om ä. förh.) rättshist. person som på vissa fastställda villkor (mot erläggande av viss, väsentligen in natura utgående avgift, fullgörande av dagsvärken o. d.) innehade nyttjanderätten till annans jordegendom; jfr LANDBONDE, ARRENDATOR a. G1R 1: 5 (1521). Tesse fforscriffne 9 Lanbor göra 4 Daxwerke och holla fodring tijll 4 hesta. SkaraStiftJordeb. 19 (1540). Cronenes landboor. G1R 29: 10 (1559). Två landboer rechnendes (i skattchänscende o. d.) emoth enn schattebonde. RA I. 2: 55 (1562). Nu vil jordägare sitt hemman til landbo uplåta; förene sig tå om städian. JB 16: 1 (Lag 1734). SFS 1901, nr 102, s. 12. — jfr BISKOPS-, DOMKYRKO-, FRÄLSE-, KLOSTER-, KRONO-, KYRKO-, PREBENDE-, PRÄST-LANDBO m. fl.
-BYGGNING. (†) eg.: byggnad uppförd av landbo på landbogård; dåligt uppförd byggnad. Linc. (1640; under perfunctorius). Landbobyggning lwthar snart. Grubb 446 (1665). —
-DALER. kam. visst slags grundskatt (urspr. en avgift som tillföll jordägaren) som utgick av jordegendomar i Göteborgs- o. Bohuslän. HSH 31: 416 (1663). BtRiksdP 1898, I. 1: nr 54, s. 30. —
-FOGDE. fogde som på godsägarens vägnar hade uppsikt över denne underlydande gårdar (inom ett visst område). Almquist CivLokalförv. 3: 152 (i handl. fr. 1540). Rosman BjärkSäb. 2: 225 (1924; om förh. på 1600-talet). —
-GÅRD. [fsv. landboa gardher] jfr ARRENDE-GÅRD. G1R 18: 133 (1546). Rosman BjärkSäb. 2: 117 (1924; om förh. på 1600-talet). —
-STÄMMA, r. l. f. stämma l. möte som jordägaren (l. hans representant) höll med sina (resp. dennes) landbor. VgFmT I. 10: 90 (1586).
Spalt L 223 band 15, 1939