Att läsa ordboken

En artikel inleds med ordets uppslagsform (och eventuella sidoformer), och sedan följer uppgifter om uttal, böjning, stavning och etymologi. Därefter beskrivs ordets betydelser ur ett historiskt perspektiv. Varje betydelse exemplifieras med ett antal språkprov, och det först angivna språkprovet är alltid det äldsta på den aktuella betydelsen.

Ordboksartiklarna är skrivna under perioden 1893–2014 och publiceringsåret anges ovanför varje huvudord. Publiceringsåret för ordet bil är t.ex. 1909, vilket förklarar att sammansättningar som bilaktiebolag och bildroska finns i ordboken, medan nyare fenomen som exempelvis bilkö och bilsemester saknas. Det förklarar också att definitionen enbart består av ordet ”automobil”. År 1909 ansågs detta vara den korrekta benämningen på företeelsen.

En kortfattad beskrivning av ordbokens innehåll ges nedan. För en mer utförlig beskrivning ladda ned boken Handledning till Svenska Akademiens ordbok av Carl-Erik Lundbladh. Boken finns även att köpa hos eddy.se, läs mer här.

Ordens betydelser:

Ordens form och historia:

Underordnade uppslagsord:

Definitioner

Ordboken ägnar mest uppmärksamhet åt ordens betydelser och klargör vilka slags företeelser, förhållanden eller egenskaper som avses med ett visst ord, så att det framgår hur ordet skiljer sig från andra ord med snarlik betydelse. Ordboken beskriver dock inte företeelserna som sådana. Trots detta kan man få förklarat sådant som vanliga uppslagsböcker inte tar upp därför att företeelsen är alltför speciell eller ordet alltför ovanligt. I artikeln LITS sbst.1 ges exempelvis informationen att en lits kan vara ett snörmakeriarbete bestående av ett snott snöre som ofta används på t.ex. uniformer och livréer. Man får dessutom informationen att samma sak kan kallas kordong. I artikeln LITS sbst.2 ges upplysningen att en lits också är ett band eller en ring som håller fast ett segel.

Ordbokens historiska perspektiv genomsyrar betydelsebeskrivningen. Beskrivningen börjar nämligen alltid med den betydelse som är den mest ursprungliga för ordet. Därefter återger redovisningen och momentindelningen ordets betydelseutveckling.

I artikeln RAMLA v.1 anges exempelvis ’bullra, skramla’ eller ’braka’ som betydelsemoment 1 eftersom ordet enligt etymologin förmodas ha ljudhärmande ursprung. Ordet ramla kan också betyda ’pladdra’ eller ’skvallra’ (se moment 6) eller ’traska, ragla’ (se moment 9). Den betydelse av ordet som man idag förmodligen skulle tänka på först, nämligen ’mista balansen och falla omkull’, kommer inte förrän som det tolfte av totalt fjorton moment.

Moment

Beskrivningen av ett ords betydelser kan vara mycket detaljerad och är vanligen indelad i s.k. moment som inleds med siffra eller bokstav (se exemplet anfordran nedan). Förutom betydelsebeskrivningen innehåller varje moment språkprov hämtade ur tryckta eller handskrivna texter från 1521 till våra dagar.

anfordran

Språkprov

Förutom betydelsebeskrivningen innehåller varje moment språkprov, dvs. textutdrag, som exemplifierar betydelserna. Språkproven är hämtade ur tryckta eller handskrivna texter från 1521 till våra dagar. Det först angivna språkprovet i ett moment är alltid det äldsta på denna betydelse i arkivmaterialet.

Uppslagsformer

Huvuduppslagsformen inleder artikeln (se upp och tumme i exemplen nedan). Ibland finns också sidouppslagsformer (se opp och tumma i exemplen nedan).

Uttal

Uttalsbeteckningarna bygger på en kombination av bokstäver och siffror. Ordet har huvudtryck på den stavelse där någon av siffrorna 3 eller 4 står. Siffran är placerad efter det ljud som är långt; står siffran efter vokal är denna lång, står den efter konsonant är denna lång och vokalen följaktligen kort (sil har beteckningen si 4l, och uttalet av sill markeras sil 4).

Ordklass

Ordklass anges efter uttalsuppgiften. När uppslagsordet är ett substantiv saknas ibland ordklassbeteckning efter uttalet. När substantivet inte har någon homograf, dvs. ord med samma stavning och av samma ordklass, anges nämligen bara vilket genus substantivet har (se exemplet tumme nedan). Om det finns homografer anges ordklassen uttryckligen med numrering: sbst.1, sbst.2 etc. (se exemplet vaka).

Böjning

Efter ordklassangivelsen visas ordets böjning, t.ex. hur ett substantiv böjs i bestämd form singular och obestämd form plural, hur ett adjektiv kompareras och hur ett verb böjs i olika tempus. Även varianter som inte används idag anges. Som framgår nedan böjs substantivet plog i bestämd form singular plog-en och i plural plog-ar. Tidigare har ordet också kunnat böjas plog-er och plog-or i plural.

Ordformer

Klicka på raden ”Ordformer” så visas varianter av ordet i grundform som är eller kan vara tecken på uttalsskillnader. Varianterna dateras med årtal utan uppgift om källa. Om stavningen tillämpas idag står årtalet för formens tidigaste belägg, följt av ”osv.” (se valhänt i exemplet nedan). För stavningar som inte längre är brukliga anges årtalen för formens äldsta och yngsta belägg i det av SAOB behandlade materialet (se valhänd i exemplet nedan).

Stavningsvariation som inte är tecken på att uttalet har varierat visas inom parentes efter en med årtal redovisad form, t.ex. stavningen w för modernt v och aa eller ah för långt a-ljud.

Etymologi

Klicka på raden ”Etymologi” så visas ordets ursprung och historia. Orden härleds så långt tillbaka det går, om möjligt till en indoeuropeisk rot. Först anges eventuell runsvensk och fornsvensk form av ordet. Om det handlar om ett gammalt inhemskt ord nämns sedan nära besläktade ord i andra nordiska, germanska och indoeuropeiska språk.

ull
Etymologin för ordet ull

Underordnade uppslagsord

Sammansättningar och avledningar står under respektive huvudord. Sammansättningen sjöslag står t.ex. under rubriken Ssgr efter all betydelseredovisning av huvudordet sjö (som utgör första delen i sammansättningen) och avledningen spretig under rubriken Avledn.   efter all betydelseredovisning av verbet spreta (som utgör grundord i adjektivet spretig). På samma sätt samlas förbindelser av verb och betonad partikel (t.ex. träna in), under rubriken Särsk. förb.   efter beskrivningen av det verb som ingår i förbindelsen.