| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄRLDSLIG væ3rdslig2, adj. -are. adv. = (†, Gustaf II Adolf 77 (c. 1620), Annerstedt UUH Bih. 2: 400 (i handl. fr. 1694)), -EN (†, ConsEcclAboP 378 (1659), Heinrich (1814)), -T (Serenius (1741) osv.).
1) († utom i slutet) motsv. VÄRLD 1 (slutet): som alltid förblir l. består, evig; särsk. om äganderätt. Kom för rätten Swen Person arcklÿmestere, och giorde Erich Michelson vplåtning til werldzlig egendom på eth halfft hws. 3SthmTb. 1: 313 (1595). Till wärdlig lagfånngenn ägenndom. 3SthmTb. 2: 221 (1599). — särsk. (fullt br.) [numera med anslutning till 2] i uttr. i l. under alla världsliga tider, alltid. Wår stoolbroder erligh Jacob Erichzonn hembledhe och vplot sino(m) medhbrodher erlighom manne Månns Nilso(n) en korswärkz bodh .. at niutha bruka och behålla quit frit och oklandrat .. nu och i alle wärldzlighe tijdher. 3SthmTb. 6: 104 (1606). Mig veterligt har man under alla världsliga tider dränerat husgrunder och byggt om fasader på hus. Arbetarbl. 20/10 2012, s. 54.
2) motsv. VÄRLD 2: som har samband med l. tillhör l. angår den materiella världen l. människans liv på jorden (särsk. samhällslivet); särsk. mer l. mindre liktydigt med: jordisk l. timlig l. profan; ofta motsatt dels: kyrklig, dels: andlig (se särsk. d. o. 1 a α, 2); äv. dels med särskild tanke på människans (klandervärda) intresse för materiella l. sinnliga nöjen (se särsk. e), dels övergående i bet.: obetydlig (se f); om ä. förh. särsk. i sådana uttr. som det världsliga ståndet, särsk. liktydigt med uttr. det politiska ståndet (se POLITISK 2 c o. jfr STÅND, sbst.1 12); förr äv. i sådana uttr. som i världslig måtto (se MÅTTA, sbst.2 5 a); jfr CIVIL, adj. 7. Gudz nådhe .. haffuer sigh skina latit, lärandes oss ath wij skola försaka alla ogudhactugheet, och werldzlighen lusta. Tit. 2: 12 (NT 1526). Hwarken andelige personer eller wärldzlige. Svart G1 58 (1561). (Drottningen vill ha) en godh ordningh i det andelige och wärtzlige ståndet. RARP 4: 168 (1649). Blind til verldena född vet minst af verldsliga nöjen. Nicander GSann. 18 (1766). Bokstafven dödar, men Andan gifver lif, är ett bibliskt talesätt, som likaväl kunde nyttjas i verldslig mening. Kellgren (SVS) 5: 108 (1787). Du har kämpat mot de otrogne i Litthauen, men är en verldslig man: du har maka och son. Rydberg Sing. 55 (1865). (Prästens) ord voro utslagsgivande, antingen det gällde världsliga frågor eller spörsmål av religiös innebörd. Malmberg Fiskebyn 19 (1919). Kristina Alexandras jakt på världslig storhet och ära. Englund Silverm. 143 (2006). — jfr INOM-, UTOM-VÄRLDSLIG m. fl. — särsk.
a) i fråga om makt l. myndighet o. d. (utan klar avgränsning från b), i sådana uttr. som världslig domstol l. makt l. överhet (jfr DOMSTOL 3 resp. MAKT 11), världsligt regemente (se REGEMENTE 1 e), världsliga domare (se DOMARE 1 b); förr äv. (i fråga om världsliga myndigheters makt l. domsrätt) i sådana bildl. uttr. som världslig arm (se ARM, sbst. I 5 a δ), (det) världsliga svärdet. Man ser, at verldzliga svärdet offta ligger nidhre och icke hafver sin gong, som thet borde. RA I. 1: 119 (1529). At när saken är hoos Osz såszom Werdzlig öfwerhet, försonat, så skall hon ock wara med Gud och hans H. Försambling aldeles förlijckt. Schmedeman Just. 83 (1586). Under de kraftfulla Hohenstaufiska Kejsarne kämpade ännu den högsta werldsliga och andliga magt med hwarandra. Anjou Kyrkoh. 39 (1842). Påföljd av brott som medför straffarbete (för präst) skall ådömas av domkapitlet, ändå att åtal för brottet .. anhängiggjorts hos världslig domstol. SFS 1936, s. 1094.
b) i fråga om lag l. rätt l. rättighet l. straff o. d. (jfr a), i sådana uttr. som världslig lag (särsk. motsatt: Guds lag) l. världslig rätt (jfr RÄTT, sbst.2 2), världsligt straff (jfr STRAFF 2 d); i fråga om ä. förh. äv. i uttr. världsligt frälse, om skattefrihet för adeln (jfr FRÄLSE, sbst. 5) (äv. dels om den jordegendom vars innehavare åtnjöt sådan skattefrihet (jfr FRÄLSE, sbst. 7), dels om innehavarna av sådan skattefrihet (se FRÄLSE, sbst. 8)). Werldzligh rett. Helsingius Mm 4 a (1587). Emott gudtz helge bodh, så och emott all wärdligh Lagh. UrkFinlÖ I. 1: 30 (1597). Att ingen .. må hafwa macht at taga någon groff missgärningzman under sitt förswar, uthan låtha honom wärdzligit straff .. undergåå. RA II. 2: 175 (1617). Endoch uti Kyrkioordningen är infört mycket sådant, som hörer till werdzlig rätt, är doch godt, att det samma her uthsättes. FörarbSvLag 1: 127 (1689). De friheter, som åtföllgde Adelens och Frälsemäns jorde-gods, hvilke kommo under namn af Världsligt Frällse. Botin Hist. 2: 203 (c. 1790). Kartor .. över jordens fördelning på krono-, skatte-, andligt och världsligt frälse. Rig 1950, s. 119.
c) i fråga om kunskap l. vetande l. vetenskap; särsk. i sådana uttr. som världslig kunskap l. vetenskap, världslig vishet (se VISHET 1), förr äv. i uttr. världslig vis (jfr VIS, adj.1 2), världslig fakultet (jfr FAKULTET II 2), om annan fakultet än den teologiska. (Biskop Haimo påstod) At Plato, Aristoteles, samt andre werldzlige Wijse, hade antaghit Herrans Troo. Schroderus Os. 2: 497 (1635). Stånd, Rijkdom, Skönhet, Styrkia, wärldslig Klookheet / Är fåfeng, intet, Glas, Fnas, As ok Tokhet. Lucidor (SVS) 448 (c. 1670; uppl. 1997). Påfven Honorius III. hade .. anbefalt .. en noggran tilsyn, at de verldslige vetenskaperne och lagfarenheten ej måtte idkas. 2VittAH 1: 241 (1786, 1789). De tre verldsliga fakulteterna. LärovKomBet. 1884–85, 1: 21. De tidiga geograferna var sin tids encyklopedister som försökte sammanfatta en stor mängd världslig kunskap inom ett par pärmar. SvD 28/10 2001, Kultur s. 7.
d) i fråga om egendom l. ägodelar; särsk. i sådana uttr. som världsliga rikedomar (jfr äv. uttr. världsligt frälse under b). At man haffuer hallet thet så före, at then ther haffwer leffuat vtan echteskap, icke hanterat peninga eller werdzligha rijkedomar, .. at han skulle haffua waret fulkommeligare och bettre for gudhi än en annar. OPetri 1: 485 (1528). Emedan verldzliget godz emot ähra och reputation inthe ähr till att skatta. OxBr. 3: 253 (1631). Nissen är ingen god varelse, fast han kallas goanisse; men detta namn betyder blott, att han drar verldsligt godt, det är rikedom, till huset. Wigström Folkd. 2: 232 (1881).
e) om person: som huvudsakligen intresserar sig för det jordiska l. materiella l. sinnliga; som har materiellt l. sinnligt inriktade önskemål l. ambitioner; särsk. övergående i bet.: ytlig l. lättsinnig l. fåfäng o. d.; äv. dels om ngt sakligt: som kännetecknas av l. är uttryck för världslighet, dels i adverbiell anv. (särsk. i uttr. världsligt sinnad (jfr SINNAD 2)). Then som war vmgengeligh, then sadhe .. (fariséerna) han är werldzligh och snijken. Bullernæsius Lögn. 164 (1619). När någon genom werdzligit och konstrijkt tal söker sin ähra, och icke Gudz och församlingenes förbättring, så är Gudz ande icke ther hoos. KOF II. 2: 26 (c. 1655). (Han) frågar, om jag wille blifwa prest, som så werldzligen och på hoffmaner klädder war? Swedberg Lefw. 31 (1729). Werldsligt sinnade menniskor höra icke gerna Guds ord. Kolmodin QvSp. 2: 563 (1750). De voro alla .. utpräglat ”världsliga” figurer, med en frisk och sund aptit på livet. Hellström RedKav. 159 (1933). Ska jag säga att jag såg bra ut? Ni tycker att det låter världsligt men till slut så har ju Gud skapat mig sådan och man bör vara glad åt hans verk, eller hur? Johnson DrömRosEld 224 (1949). — jfr O-VÄRLDSLIG.
f) [möjl. delvis utvecklat ur e] om ngt sakligt: som (relativt sett) är av liten betydelse, mindre viktig; särsk. i uttr. världslig sak l. världsliga ting. Det är på det hela blott en verldslig sak, min Fanny. Bremer Grann. 2: 171 (1837). Omsider nödgades kammarrådet medge för sig sjelf att han började bli gammal. Målen trasslade ihop sig deruppe i verket. Nå, det var då verldsligt. Hedenstierna Komm. 208 (1891). Jag tänker inte på lånet, det är en världslig sak .. Det är något annat jag ville fråga Maria. Wägner Sval. 289 (1929). Ibland får vi skriva om världsliga ting som cykelstölder eller blomrabatter som vandaliserats. Nästa gång handlar det om förskingring av flera miljoner kronor. Ljusnan 28/7 2015, s. 3.
g) substantiverat. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) om person; särsk. i förb. med (o. motsatt:) andlig; förr särsk. för att beteckna person som tillhör annat stånd (se STÅND, sbst.1 12 a) än det andliga. Jagh Göstaff Ericson .. gör allom aandeligom oc verdzliigom vitterligt (osv.). G1R 1: 33 (1522). Hwilken werldzliger, skulle icke gärna taga emoot Tröst, och all andeligh Glädie. Preutz Kempis 172 (1675). Ock skal ingen hwarcken andelig eller werldslig få komma til något större eller mindre ämbetes förrättning eller ställe i Riket, den icke afswurit Souverainiteten med liflig Ed. PH 1: 143 (1720).
β) i n. sg., i uttr. det l. detta världsliga, särsk. för att beteckna jordelivet; äv. i uttr. allt världsligt. The som förachta alt werldzligit, döda sitt Kött, och tigh effterföllia, the äre allena rätt wijsa. Preutz Kempis 339 (1675). Det var nu hela fämton år, sedan skräddarens lille Raoul slutat detta världsliga i sin ålders knoppning. Bondeson Glimm. 43 (1892). Det andligas förbindelse med det världsliga är icke något nytt här i landet. Rig 1953, s. 70.
(2 c) -VIS. (†) substantiverat, om person som är kunnig l. lärd i världsliga vetenskaper l. läroämnen; jfr vis, adj.1 2. At hiärnans saft och kraft et märkligt hinder får / Så snart en werldzlig-wis sielf ann’ til sängen går. Brenner (SVS) I. 1: 62 (1695). Möller (1755).
Spalt V 2309 band 38, 2019