Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄNDELÖRT vän3del~œr2t, förr äv. VÄNDEÖRT l. VÄNÖRT, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(vendel- (w-) 1724–1901. vän- 1792–1901. vände- 1855. vändel- (w-) 1880 osv.)
Etymologi
[jfr t. wendewurz, wendwurzel; ombildning av VERNINGSÖRT med anslutning till förleden i VÄNDEROT l. ssg av förleden i detta senare o. efterleden ÖRT, i formen vänört möjl. åtm. delvis med anslutning till VÄN, sbst. — Jfr VÄNDEL, sbst.2]
(numera mindre br.) om växtsläktet Valeriana Lin., vänderot; äv. inskränktare, om arten V. officinalis Lin., läkevänderot. Broman Glys. 3: 788 (1724). Sålunda brukar man till läkemedel .. roten af maskros .. blodrot, vändelört. Berlin Lrb. 85 (1880). En kvist av vändelörten skulle brudgummen bära vid bröllopet till skydd mot Satan. Koch GudVV 2: 348 (1916). V(aleriana) officinalis, Vänderot, Vändelört, Europa, växer vild hos oss på fuktiga ängar och stränder. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 495 (1947). — jfr STOLT-VÄNÖRT.

 

Spalt V 2154 band 38, 2019

Webbansvarig