Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄND vän4d, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(vänd 1912 osv. vänn 1929)
Etymologi
[jfr fsv. vände, n., ävensom d. (dial.) vend, n. (l. r.), nor. nn. vend, f. (l. n.); till VÄNDA, v.]
(numera bl. tillf.) motsv. VÄNDA, v. I 1, II 1, IV 1, särsk.: vändning (i konkretare anv.) l. vända (se VÄNDA, sbst. 1 a). (Hunden) Don rullade sig några vänd i snön. Knöppel SvRidd. 186 (1912). På ett litet vänd var de långt utanför stan. Lagerkvist Gäst 46 (1925).

 

Spalt V 2119 band 38, 2019

Webbansvarig