Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄLGÖRIGHET, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(äv. w-)
Etymologi
[efter t. wohltätigkeit (se VÄLGÖRENHET); senare leden med anslutning till GÖRA, v.1]
(†) om förhållandet att göra väl; välgörenhet. Möller (1790). At alt det (som partierna velat åstadkomma) bör verkas, endast och allenast, genom en uplysande Välgörighet och et enhälligt Förstånd. Thorild (SVS) 3: 370 (1793). Lindfors (1824).

 

Spalt V 2045 band 38, 2019

Webbansvarig