Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VRIL vri4l, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[sv. dial. vril; till VRIDA, v.]
(i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vrid (se VRID, sbst.1). Efter ortens (dvs. Offerdals) talesätt, är Bulle en utholkad Wril, eller kärl gjort af swarfwade Trädknölar. Hülphers Norrl. 2: 168 (1775). Flera dagar gick han vida omkring i skogen för att söka efter vrilar. Västerb. 1928, s. 92.

 

Spalt V 1604 band 38, 2019

Webbansvarig