Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VOFFSING vωf3siŋ2 l. VOVSING vωv3siŋ2, äv. vωf-, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(voffsing (-ofs-) 1897 osv. vovsing 1908 osv.)
Etymologi
[till VOVVE]
(vard., med prägel av barnspr.) om (liten) hund. Vill vofsingen min komma med ut och promenera? Strix 1897, nr 15, s. 3. En riktig djurvän som aldrig kan motstå att gulla med en liten vovsing. SvDamtidn. 2014, nr 23, s. 20.

 

Spalt V 1530 band 37, 2017

Webbansvarig