| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIOLATION vi1ålaʃω4n, äv. -ωl-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
(i fackspr.) våldförande l. våldtäkt l. kränkning l. vanhelgande. RARP 6: 335 (1658). Sacrilegium, hvarunder uti vidsträcktaste mening förstods violation af allt hvad den christna kyrkan ansåg heligt. Nordström Samh. 2: 369 (1840). De brott, som staten straffar, äro .. violationer af individens rättigheter med afseende på dess person och egendom. Frey 1846, s. 145. Violation .. (dvs.) våldförande, utövande av våld; våldtäkt. Lindskog (1997). — jfr RÄTTS-VIOLATION.
Spalt V 1307 band 37, 2017