Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIKTIG vik3tig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(vicht- (w-) 15261749. vikt- (u-, w-, -c-, -ck-, -g(h)-) 1526 osv. wijkt- i avledn. c. 1630 (: wijktighet). -ig (-eg, -gh) 1532 (: fulwictige, pl.) osv. -ogh 15261530. -ug (-wg, -gh) 15261536 (: offuerwigtugh))
Etymologi
[fsv. viktogher, tung, fullviktig; jfr fd., d. vigtig, vægtig; av mlt. wichtich, avledn. av wicht (se VIKT). — Jfr VIKTA, v.2]
1) († utom ss. senare led i ssgr) som väger (så l. så mycket), vägande; särsk. pregnant, dels: som håller sin rätta vikt, dels: som har hög vikt, tung; särsk. om mynt. Ey görendis hwart fath victoghare æn till ij liffzpund. G1R 3: 320 (1526). En gyldene Halsring tw pund wichtigh. Schroderus Liv. 854 (1626). En rätt ock wigtig Ducat skal lösas ock anammes för 100. Öre S:mt. PH 1: 55 (1664). Med Banco pengar förstås groft och wigtigt Mynt, som tål at ligga, utan någon förändring eller förlust för Banken. Zettersten AnmMynt 49 (1771). Hafren bör vara vigtig, ren från fremmande frön och väl bergad. Noring Husdj. 119 (1841). Cannelin (1921). — jfr BAK-, CENTNERS-, FRAM-, FULL-, HÖG-, LIK-, O-, SKEPPUNDS-, SKÅLPUNDS-, TUNG-, UNDER-VIKTIG.
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1: som har stor tyngd l. omfattning, ansenlig; särsk. (o. numera i sht) dels: betydelsefull, dels: angelägen l. trängande; förr äv.: allvarlig l. värdig (se slutet). Talmannen är en viktig person. Det viktigaste är att du mår bra. Det är mycket viktigt att föreskrifterna följs. Polisen har fått fram viktig information. En ewigh och offuer alla motto wichtugh herligheet. 2Kor. 4: 17 (NT 1526; Bib. 1999: den överväldigande, eviga härlighet). Så bör it stoort och wichtigt werk befremjas och slutas genom många rådh. Spegel Dagb. 7 (1680). När något särdeles vicktigt förekommer, kunde hela Rådet samblas. BrinkmArch. 1: 175 (1713). Så bör den saken .. ligga wigtig på wåra hiertan at sluta wår räkning med Gud. Nohrborg 164 (c. 1765). Stora och vigtiga laster väcka afsky och harm, ty vi bringas att tänka på det omoraliska och skadliga i dem. Lidbeck Anm. 148 (1808). Vi hoppas, att arbetet .. skall befinnas motsvara de viktigaste behofven. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. I (1885). Tror du inte jag har viktigare saker att göra än spektakla med dig? Schildt Hemk. 30 (1919). — jfr HÖG-, HÖGST-, LANDS-, LIVS-, O-, RIKS-, SAMHÄLLS-, SMÅ-, SPRÅK-, STATS-, STOR-, TUNG-VIKTIG. — särsk. (†) allvarlig l. högtidlig l. värdig; särsk. dels om person, dels om muntlig framställning o. d.; i vissa språkprov svårt att skilja från 3. Keysaren tiltalade Biskoperna medh itt wichtigt och doch mildt Taal. Schroderus Os. 1: 290 (1635). (Fru Dygd) war sedig uti sin gång, och wyrdig af anseend, Wigtig i laater, full med alfwar, och ährlig af vpsyn. Stiernhielm Herc. 278 (1648, 1668). Det är ingen följd at man måste skrifva torrt, för at skrifva vigtigt. LBÄ 9–10: 122 (1798). De lärde sågo vigtige ut, der de vandrade gravitetiskt till akademin. Topelius Fält. 5: 84 (1867). Bak moderns klädning skymtar snäll / Och viktig en liten flicka, / Som kånkar med tidig hushållsdygd (osv.). Snoilsky 5: 24 (1897).
3) som på svaga grunder försöker framstå ss. betydelsefull; självgod l. högfärdig (jfr 2 slutet); särsk. [efter t. sich wichtig tun l. machen] i uttr. göra sig viktig. Konungen .. anklagade ärchebiskopen inför Rikets Råd, att han sjelf tillställt detta upplopp bland allmogen, för att göra sig wigtig. Ekelund 1FädH 1: 119 (1829). Han har god smak, men är allt en smula viktig. GHT 1898, nr 263 B, s. 4. Med hätska svarta blickar betraktade hon den blåvita varelsen som så viktigt svassade omkring i rummet. Krusenstjerna Pahlen 7: 442 (1935). Narren torkade händerna mot sin mantel .. (o.) sträckte upp sig med en viktig min. Gyllensten Grott. 200 (1973). — jfr DUM-, HÖG-, SKIT-, SMÅ-, STOR-, STRUNT-VIKTIG.
Ssg (till 3): VIKTIG-PETTER. (vard.) person som gör sig viktig; jfr viktighets-makare. DN 1906, nr 12963 A, s. 1. Vår uppfattning var .. att han som begåvning var medelmåttig och som människa en viktigpetter och en tråkmåns. Klinckowström Minn. 219 (1933). Avledn. (vard., numera bl. tillf.): viktigpetteri, n. om egenskapen l. förhållandet att vara l. agera ss. en viktigpetter; inbilskhet l. snobbighet; jfr viktighets-makeri. Ett ordningsmannaråd, som .. med nästan osviklig visshet kan väntas hemfalla åt maktmissbruk och översitteri, viktigpetteri och fjäsk samt formalism. NDA 14/4 1934, s. 1.
Avledn.: VIKTIGHET, r. l. f.
1) till 2: egenskapen l. förhållandet l. tillståndet att vara viktig; vikt l. tyngd l. betydelse; äv. konkret(are), om ngt viktigt. G1R 17: 19 (1545). Stora wichtigheter hafwer förorssaket dhe Welb: Herrar, för denna gången att sammankalla sampttlige Sweriges Ständer. RARP 2: 33 (1633). At detta embetets vicktighet .. fordrar och kräfver all omtancka vid des besättiande. 2RARP 18: Bil. 387 (1751). De vid en pipa tobak lade råd om ting af aldra högsta vigtighet. Sturzen-Becker 3: 176 (1861). jfr hög-, lik-, o-, riks-, små-viktighet.
2) till 3: egenskapen l. förhållandet att göra sig viktig, självgodhet l. högfärdighet. Hofmästaren (svarade) med en favorit-tjenares vigtighet. Topelius Fält. 2: 252 (1856). En .. blandning av beskäftig viktighet och förtjust elakhet .. präglar den övermaga genomsnittspojkens inställning till gröngölingen. ÅbSvUndH 59: 65 (1940). jfr skit-, strunt-viktighet. Ssgr (till 2; numera bl. tillf.): viktighets-makare. om person som försöker verka mer betydelsefull än han är; jfr viktig-petter. NordT 1894, s. 438. Man rycker på axlarna åt dem och tycks mena: det där är en viktighetsmakare. PedT 1906, s. 67. -makeri. jfr -makare o. viktigpetteri. Det är bara behofvet att känna mig nyttig för folk, som drifver mig; det är vigtighetsmakeri, ingenting annat. Benedictsson Peng. 232 (1885).

 

Spalt V 1008 band 37, 2017

Webbansvarig