Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VERTEBRA vær3tebra1, r. l. f.; best. -an; pl. (†) -er (äv. att hänföra till sg. verteber, Martin Bensj. 197 (1782), Malm Fauna 577 (1877)) l. -or (Lilljeborg Däggdj. 5 (1870)); förr äv. VERTEBER, r. l. m. l. f.; pl. -brer (se ovan).
Ordformer
(verteber 18281923 (: verteberteorien). vertebra 1782 osv. vertebrer, pl. 17821877)
Etymologi
[jfr eng. vertebra, vertebre, fr. vertèbre; av lat. vertebra, ryggkota, till vertere (se VERTERA). — Jfr VERTEBRAL, VERTEBRAT]
(numera mindre br.) (rygg)kota. Martin Bensj. 197 (1782). Alla djur som äro försedda med vertebrer, hafva också hjerna, ehuru olika utbildad. Florman Anat. 2: 364 (1830). Den omständigheten, att ingen verkligen benartad verteber (ryggkota) af någon fisk blifvit funnen i Siluriska och Devoniska periodens lager. Hammargren Jordkl. 120 (1854). Ryggraden .. består af ett större eller mindre antal segmenter: kotor eller vertebror .. som i allmänhet förete en föga rörlig articulation med hvarandra. Lilljeborg Däggdj. 5 (1870). Lindskog (1997). — jfr RYGG-VERTEBER.
Ssg (†): VERTEBER-KROPP. kotkropp. Nackbenets verteberkropp .. bildas i beläggningen kring spetsen af chorda dorsalis. Sundevall ÅrsbVetA 1837–40, s. 495. Lilljeborg Däggdj. 10 (1870).

 

Spalt V 792 band 37, 2017

Webbansvarig