Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VEDERDELOMAN ve3der~de1lωman2, r. l. m.; best. -mannen, pl. -män.
Ordformer
(veder- 1589 osv. vider- 1681–1726. -dela- 1649. -dele- 1589–c. 1620. -deles- 1595. -delo- 1669 osv. -dels- 1600)
Etymologi
[fsv. viþerdelo man, till viþerdelo, oblik form av viþerdela, tvist, till dela viþ(er) (jfr VEDER-DELA)]
(ålderdomligt) i rättstvist: motpart; äv. allmännare (ofta med klandrande l. nedsättande bibet.): motståndare, antagonist; jfr VEDER-SAKARE. Szåsom .. eliest förlickning wedärdelemännen emellan giord är. UpplDomb. 3: 148 (1589). Wilduge och Widerdelomen eller afwundsmän måge ey wittna. Abrahamsson 630 (1726). Det är nog en och annan av hans politiska vederdelomän, som strax efter utnämningen yppade tvivel. Spångberg BanbrHövd. 240 (1939).

 

Spalt V 655 band 37, 2017

Webbansvarig