Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VARPA var3pa2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. hv-, w-, -pp-)
Etymologi
[fsv. varpa, sv. dial. varpa; jfr fvn. varpa; etymologiskt identiskt med VARP, sbst.1]
(förr) uppsättning notar l. skötar o. d. till visst antal (vanl. tre l. fyra l. tolv). 4 warppor Strömminge Skiöther. GripshR 1585, s. 7. Till hwarje skötbåt (för strömmingsfiske) lägges 12 a 16 skötwarpor, 3 skötnotar på hwarje warpa räknade, och har hwar person sina 4 hwarpor, eller 12 skötar. Enholm Anm. 1: 34 (1753). Vid skötfiske t. ex. i Vaxholmstrakten för man vanligen 3 varpor på hvar båt och en varpa består af 12 skötar. Uppl. 2: 162 (1906). — särsk. om uppsättning notar l. skötar hopfästa o. satta på rad bildande ett sammanhängande fångstredskap, skötvarpa. Hallström Than. 232 (1900). De lade två varpor skötar för sydlig ström utanpå Hålkobben. Bäckström FastPunkt. 91 (1919). Konsten att sätta en varpa d.v.s. placera ett antal garn i en lång länk är icke svårlärd, men att sätta varpan så att den ger fångst kräver samlad erfarenhet. 2SvKulturb. 11–12: 314 (1938).

 

Spalt V 451 band 37, 2014

Webbansvarig