Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VAR va4r, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. w-, -aa-)
Etymologi
[sannol. utlöst ur ssgn GÅRDVAR, vars senare led är bildad till VARA, v.4]
(numera mindre br.) vakthund; gårdvar; jfr VAR, adj. 2 slutet. En gårdens var. Risberg Aisch. 29 (1890). Vilket öde väntade den omtyckta varen. Högberg Frib. 412 (1910). Östergren (1966).

 

Spalt V 295 band 37, 2014

Webbansvarig