Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VANILLIN van1ili4n, n. (Elfving Kulturv. 198 (1895) osv.), äv. r. (Ekenberg o. Landin (1894) osv.); best. -et resp. -en.
Ordformer
(-l-)
Etymologi
[jfr d., eng. vanillin; bildat till VANILJ med det i namn på kemiska ämnen vanliga suffixet -in]
ur vaniljväxtens frökapslar utvunnet aromämne (utgörande den mest framträdande komponenten i vaniljens lukt o. smak); äv. dels oeg., om sådant ämne framställt på syntetisk väg (ur växtoljor), dels om vanillinsocker. Ekenberg o. Landin (1894). Vanillin .. utgör den luktande beståndsdelen i vanilj, hvari den förekommer färdigbildad. Widman OrgKemi 109 (1895). Sin största betydelse har .. (nejlikoljan) erhållit på grund af sin halt af ”eugenol”, hvaraf man numera i stor mängd framställer ”vanillin”. 2UB 7: 497 (1903). Äkta vanilj har .. alltmer fått vika för på kemisk väg framställd vanillin, smakämnet i frukten. Bolin VFöda 317 (1934). Blanda sockret med vanillinet och sikta blandningen några gånger genom fin sikt. StKokb. 106 (1940). Vanillin .. används som aromämne i konfektyrvaror, likörer, bakverk, livsmedel och läkemedel och utnyttjas i deodoranter och parfymer. BraBöckLex. (1982).
Ssg: VANILLIN-SOCKER. för smaksättning avsedd blandning av finkornigt socker o. vanillin; jfr vanilj-socker. Denna konstprodukt framställes nu fabriksmässigt .. och begagnas under benämningen vanillinsocker i hushållen. Sörlin Växtv. 133 (1927).

 

Spalt V 259 band 37, 2014

Webbansvarig