Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VALL- val3~, förr äv. VÄLL-, ssgsförled.
Ordformer
(vall- (w-) 1628 osv. wal- 16591731. wåll- 1690. wäll- 1640)
Etymologi
[av l. efter (sannol. med felaktig anslutning till VALL, sbst.1) förleden i t. wallwurz resp. wellwurz, trol. bildat till wallen resp. wellen i bet.: få att växa l. läka samman (se VÄLLA). — Jfr BENVÄLLA]
ss. förled i ssgr betecknande (drog av) växt med (tänkt) läkande förmåga.
Ssgr: VALL-ROT. (†) om drog beredd av rot av äkta vallört. OxBr. 11: 722 (1637). Wore pinan odräglig, tag Mandeloljo, godt win .. och wallrot et halft qwintin. Roberg Beynon 184 (1727). Hernquist UnderrLandth. 2: 63 (1787).
-ÖRT. bot. om (art l. individ tillhörande) släktet Symphytum Lin., särsk. dels om S. officinale Lin., äkta vallört, dels om S. asperum Lepech., fodervallört; äv. (om ä. förh.) om drog beredd av rot av S. officinale Lin. (jfr vall-rot). Månsson Ört. 240 (1628). Blommorna och bladen m. m. af .. Symphytum officinale, Wallört .. äro mer och mindre fördelaktiga (vid garvning). VetAH 1792, s. 55. Sträf Vallört .. är en vext som förtjenar mycken uppmärksamhet för sin tidighet och varaktighet. Lundequist Landtbr. 437 (1845). Vallört .. är .. ett ganska allmänt användt namn för släktet Symphytum. NormFört. 49 (1894). Vallört: Symphytum officinale, förr använd mot sår och benbrott. För skola o. hem 25: 76 (1904). jfr apoteks-, foder-vallört.
Ssg: vallörts-blad. Månsson Åderlåt. 108 (1642).

 

Spalt V 159 band 37, 2014

Webbansvarig