Publicerad 2012   Lämna synpunkter
URSÄDE l. URSÄDA, adj. oböjl.
Ordformer
(ursäda 1764. wrsädhe 1586)
Etymologi
[möjl. ssg av UR, prep. o. adv., o. SÄDE, sbst.1, efter mönster av FULLSÄDE]
(†) i uttr. bli ursäde, bli utan (ut)säde. UpplDomb. 8: 123 (1586). At de icke aldeles skulle blifwa ursäda och frökorn-löse. Lenæus Delsbo 139 (1764).

 

Spalt U 877 band 36, 2012

Webbansvarig