| Publicerad 2011 | Lämna synpunkter |
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
(1 e) -VALLA, -ning. (numera mindre br.) kasta upp (ngt, särsk. jord l. sand o. d.) på hög (så att en vall bildas) (ss. vbalsbst. -ning särsk. konkret, om på sådant sätt bildad vall); äv.: höja (ngt); äv. bildl., förr särsk. ss. vbalsbst. -ning, i fråga om känsla som stegras. Linc. Ee 3 a (1640). Emedan flygsanden upkastas och upwallas på denna hafssidan. Linné Sk. 142 (1751). Städerna i Ægypten (är) högt lagda, men mäst har .. staden Bubastis blifvit uppvallad. Carlstedt Her. 1: 328 (1832). Man (må) förlåta oss .. en uppvallning af känslan; ty vi kunna och vilja ej lofva att vara neutrala där ett fosterland blöder. Topelius hos Vasenius Top. 3: 458 (1854). Öfversvämningarna .. (i deltaområden) kunna bero därpå, att floden .. förflyttar sin fåra, genombrytande fördämningar och äldre uppvallningar. 2NF 34: 50 (1922). Östergren (1965). —
(1, 2) -VANDRA, -ing. vandra upp (ngnstans) (äv. bildl.); särsk. om fisk: förflytta sig uppströms (till lekplats (se d. o. 2)). Antalet uppvandrad vildlax ökar. Thronens Arfving, det uppvandrande Slägtets hopp. 2SAH 9: 219 (1820). Så länge krafterna ej nekade, hade .. (bonden) gått vid arbetet jemte .. sina söner, söndagligen uppvandrande .. till sin sockenkyrka. BL 9: 204 (1843). I ett bivattendrag till Lagan nedströms Laholm finns ett laxproduktionsområde där hinder för laxens uppvandring inte föreligger. GbgP 1956, nr 156, s. 8.
Spalt U 757 band 36, 2011