Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
UPP-RÖDA, se -röja, v.2
-RÖDJA, se -röja.
(8) -RÖJA, v.1, äv. -RÖDJA, v.1 (†) röja (se röja, v.2 1) (ngn l. ngt); särsk. (motsv. röja, v.2 1 d) i uttr. uppröja (för) ngn sina synder, bikta l. bekänna sina synder för ngn, i sht präst. LPetri Kr. 128 (1559). LPetri KO 26 a (1561, 1571: för). Såsom många aff the Påueska haffua orätt lärdt, att medh mindre een vpröyer prestenom alla sina synder .. skal han icke kunna wara afflöst. KOF 1: 236 (1575). Upröija .. (dvs.) vppenbara sina synder. Swedberg Schibb. 394 (1716). Sundelius NorrköpMinne 390 (1798; med avs. på trollpacka).
(10) -RÖJA, v.2, förr äv. -RÖDA l. -RÖDJA, v.2, -else (†, Schroderus Os. 1: 101 (1635)), -ning; -are (numera bl. tillf., BtVLand 5: 142 (c. 1770) osv.). röja upp (se röja upp 13) (ngt); ss. vbalsbst. -ning förr äv. konkret: uppröjd åker (jfr röjning 2); äv. oeg. l. bildl.; förr äv. (med anslutning till upp 1) med avs. på växt(rötter): bryta upp l. avlägsna; numera bl. ss. vbalsbst. -ande, -ning o. i p. pf. Lägenheten blev uppröjd. The Rödyor och Hestehagar szom han vprött haffuer på the almenningx byaskogar. G1R 8: 303 (1533). (När Guds son) vpfoor j himmelen, och vprödde för oss wäghen, som tilförenne mz syndenne igen brottat war. LPetri 2Post. 78 b (1555). Twärwägarne .. skole ock så förbättras och opröijas, att man dem uthan hinder och skada kan nyttia. RARP 4: 598 (1651). Des rötter äro diupare liggande i iorden, än att man them med plogen eller äriekroken räcka eller upprödia kan. VDAkt. 1736, Syneprot. VetAH 1780, s. 152 (konkret). En liten trädgårdstäppa var uppröjd bredvid stugan. Hofsten Barnh. 2: 10 (1885). jfr o-uppröjd.
Ssg: uppröjnings-arbete. upprensningsarbete. Frosterus Jord. 18 (1930). Under räddnings- och uppröjningsarbetet blev det omfattande köer på E20 och tillfälliga stopp i trafiken i båda riktningarna. GT 1/10 2007, s. 14.
-RÖKA, -ning.
1) (†) till 10 b, i p. pf., om tobakspipa: inrökt. (I tobaksboden) är en stor uprökt Sjöskumspipa med skaft til salu. DA 1793, nr 43, s. 3. DA 1808, nr 6, s. 4.
2) till 11 a: röka upp (se röka upp 2) (tobak o. d.); numera bl. i p. pf. (Rökningen har blivit så vanlig) at Konungen i Engelland åhrligen indrager mehr än twå gånger hundrade tusend Ducater allena i Tull för Tobaken, som derstädes åhrligen försåld och vprökt blifwer. Bliberg Acerra 116 (1737). (Cigarren) itändes på ena ändan, uprökes sedan småningom. Oldendorp 1: 173 (1786).
-RÖRA, -else (se d. o.), -ing (†, Carlén Köpm. 2: 379 (1860), Strindberg Utop. 232 (1885)), -ning. [fsv. upröra]
1) till 1, 12: röra upp (se röra upp 2, 3) (ngt), sätta i virvlande l. orolig rörelse l. grumla; äv. oeg. l. bildl. (jfr 3, 4); numera nästan bl. ss. vbalsbst. –ning o. i p. pf. Tu .. vprörer watnet medh tina fötter. Hes. 32: 2 (Bib. 1541). Blodet uprörs i hela mit bröst; jag rodnar. Pilgren FigBröll. 17 (1785). På de ställen, der hafsbotten är fast klippa och wattnet icke uppröres af hafsströmmar .. der är det ganska klart och genomskinligt. Berlin Lsb. 321 (1852). Lagergren Minn. 4: 83 (1925; med avs. på damm). Den finske skonarens kapten och en man av besättningen .. hamnade i den upprörda sjön och omkommo. VFl. 1937, s. 190. jfr storm-upprörd. särsk. (†) i uttr. uppröra himmel och jord (jfr röra upp 6 b). De andelige uprörde himmel och jord öfwer en sådan förmätenhet. Lagerbring 1Hist. 2: 499 (1773). 3SAH 14: 93 (1899).
2) (†) till 10: röra om (ngt); särsk. i uttr. uppröra ngt med ngt, under l. gm omrörning blanda upp l. röra ut ngt med ngt (jfr röra upp 3 a); äv.: (med spade o. d.) bearbeta (åkerjord) (jfr röra upp 3 c). Tag Rödbeetfröö, sönderstööt oc slå ther vppå itt skedeblad Bitter Mandelolia, vpröör och drick thet så in. Hildebrand MagNat. 46 (1650). Jag (anser) för högst angeläget .. at trädes-åkren skötes och upröres med all upmärksamhet. SamlRönLandtbr. 1: 70 (1775). Omkring 10 à 15 min. efter brytningens slut uppröres ostmassan medelst ostgrepen. LB 3: 552 (1905).
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr 4).
a) i fråga om att sätta ngns inre i stark rörelse: djupt röra (ngn l. ngns sinne o. d.), framkalla starka känslor l. indignation l. vrede l. avsky o. d. hos (ngn); förr äv. refl.: bli upprörd; särsk. i p. pr., i adjektivisk anv.: som upprör känslor, uppskakande; förskräcklig. Herren är kon(n)ing worden thes gremia sich folken, han haffuer sett sich på Cherubin thes vprörer sich iorderikit. Psalt. 99: 1 (öv. 1536). Denna saken, som giordt så mycken oenighet, uprördt sinnen och åstadkommit så mycken häftighet oss emellan. 2RARP 15: 145 (1746). Rydberg FilosFörel. 4: 95 (1878; refl.). Det är verkligen upprörande för rättskänslan. VL 1904, nr 207, s. 3. Ett ögonvittnes skildringar av denna upprörande misshandel. Höglund Branting 2: 167 (1929). Doktorn hade sagt, att hon inte finge uppröras, mina besök kunde uppröra henne. Heerberger NVard. 104 (1936). (Händelsen med de dränkta männen hade) upprört den upplysta opinionen till den grad att Senaten tvingats tillsätta en särskild undersökningskommission. Jersild 50Fräls. 66 (1984).
b) (†) försätta (ngn, särsk. ett kollektiv av personer) i (orolig l. jäsande) rörelse l. aktivitet, uppvigla; äv. refl., särsk. dels: sätta sig i rörelse, dels i uttr. uppröra sig emot ngn, göra uppror mot ngn. När han kom in j Jerusalem, vprörde sigh hele stadhen, och sadhe, Hoo är thenne? Mat. 21: 10 (Bib. 1541). Effter som .. (människan) sigh emoot honom (dvs. Gud) vpröhrde, är hon blefwen Syndennes trääl. Sylvius Mornay 359 (1674). (G. II. A.:s) annalkande mot Rhen wisade .. tydligt afsigten att uppröra och hjelpa de Franska Huguenotterna. Fryxell Ber. 6: 366 (1833). WoH (1904).
4) [delvis uppkommet o. numera väsentligen uppfattat ss. bildl. anv. av 1] (†) till 7, 8: komma (ngt) att (på nytt) blossa upp, sätta igång, väcka till liv; äv. refl.: uppstå. Når .. her pæder Canceller med sijt partij vprörde eth nytt förræderj vppe j Dalarne. G1R 4: 178 (1527). Hwadh difficulteter sig upröra, så moste man doch arbeta efter möjelighet. AOxenstierna Bref 4: 326 (1646). Et enda ögnakast, styrt af en slump, har ofta uprört orena begär. Lantingshausen Young 1: 123 (1787). Vår lidna förlust har upprört Anna Lisas gamla krämpor, nervsvagheten har blifvit svårare. MoB 7: 207 (1842). Att frågan åter upprördes i sista ögonblicket, väckte så mycket större undran, som (osv.). Hellberg Samtida 9: 215 (1873).

 

Spalt U 638 band 36, 2011

Webbansvarig