Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
UPP-HUGGA, -ning; -are (tillf., Martinson GräsThule 43 (1958) osv.). [fsv. uphugga]
1) (†) till 1: gm huggande ta upp (ngt); särsk. motsv. hugga, v.1 1 j, med avs. på fisk; jfr -hacka 1 a o. hugga upp 1. AllmogHemsl. 122 (1741; med avs. på fisk). Under godt torkväder kan man bränna torfven nästan omedelbart efter dess upphuggning eller åtminstone få dagar derefter. Arrhenius Jordbr. 3: 298 (1861).
2) (†) till 1 e: uppföra ((stomme i timrad) byggnad l. bålverk o. d.); ngn gg äv. med avs. på fartyg: bygga; jfr -timra o. hugga upp 7. Timmermän som upphöggo skeppet. Hallenberg Mynt 224 (i handl. fr. 1541). Af rått Timmer har jag låtit uphugga et hus, inwändigt 6 alnar i fyrkant och 5 alnar högt. Aken Eldsl. 40 (1797). Ahlman o. Forsman (1885).
3) till 3, 10: gm huggande öppna l. ta hål på l. göra fördjupning(ar) o. d. i (ngt); äv. med resultativt obj. betecknande hål l. öppning o. d.; jfr hugga upp 2. 5/10 .. kom .. her Åkes Landbo och klagade till per Andersson att hann hadhe vphoget enn giärdes gårdh för honom. UpplDomb. 5: 84 (1577). På isen, der man skall börja utlägga näten, upphugges en vak. GFiskaren 12 (1845). Skalle med upphuggna tandhålor .. För att demonstrera gnagartändernas långa rötter kan man (på ett kranium) hugga upp tandhålorna .. dvs. man mejslar med ett stämjärn bort den kringliggande benvävnaden. DjurVärld 15: 508 (1964). särsk.
a) (numera mindre br.) i fråga om fönster(öppning) l. dörr(öppning) o. d.; äv.: gm huggande vidga befintlig öppning; jfr hugga upp 3. Jag bultade på, men ingen wille uplåta .. Då lät jag uphugga dörren. Roland Minn. 13 (c. 1748). Ehuru man på utsidan upphuggit kanongluggarna till ordentliga fönster. IllMilRevy 1898, s. 50. Ingången från gyllne salen (på Kalmar slott) har upphuggits i vår tid och fått ett par mycket banala dubbeldörrar. TurÅ 1907, s. 109.
b) (†) gm huggande l. hackande åstadkomma (l. fördjupa) räfflor l. fåror i (kvarnsten); jfr hacka, v. 3 a α. Nyström (1794). Att, under det qvarnstenen har behof af upphuggning hvarannan vecka (på grund av slitning), ett valspar står åtminstone 10 månader. TT 1881, s. 91.
c) (†) gm huggande framställa l. återställa ((tänder i) fil l. rasp o. d.); jfr hugga, v.1 8 h. HovförtärSthm 1685 A, s. 1128. Gröfre filar och raspar, som blifvit utnötta, plägar man upphugga. UB 6: 144 (1874). TT 1893, Allm. nr 7, s. 4.
d) (numera mindre br.) med avs. på väg l. rågata o. d.: röja l. bana; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: rågata o. d.; jfr hugga upp 4. Sielfwa wägen (var) af trän tillfälter, hwarföre commenderade manskap förr ut gå måste med yxar att rödia ock uphugga wägen. KKD 2: 60 (1708). Upphuggna jagtplatser, hvilka äro ändamålsenliga för vargjagten, användas ej för björn. Hahr HbJäg. 226 (1866). En rak, smal upphuggning i skogen. Laurén Minn. 13 (1877). En väl beräknad utsikt hörde tidens trädgårdar till och den åstadkoms genom uthuggningar i skogen, som t. ex. vid Björnö, där en upphuggen gata gav utsikt mot Kalmar stad och slott. Hofrén Herrg. 135 (1937).
e) (numera mindre br.) med avs. på åker o. d.; delvis med anslutning till 5; jfr -hacka 1 b. Och huadh tepper, wreter eller annett, som vptagne äre inom för:de rår, them för:de wåre wndersåter härmed haffue macht att vphugge. PrivSvStäd. 3: 544 (1585). Det är långt mellan de små röda eller grå stugorna som ha en mödosamt upphuggen åkerlapp framför sig. Krusenstjerna Fatt. 2: 196 (1936).
4) [sannol. eg. bildl. anv. av 3] (†) ta oskäligt betalt av (ngn); särsk. i p. pf.: uppskörtad, skinnad. Att magistraten .. offentliggör månadtlig brödtaxa, på det att konsumenter icke måtte blifwa godtyckligt upphuggna af numera stadens enda bagare. VexiöLT 1846, nr 42, s. 2. Man blir väl betjänad (på restaurangen) och behöfver ej frukta att bli ”upphuggen”. Virén Skizz. 150 (1890).
5) till 12: gm huggande uppdela l. sönderdela (ngt); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr -hacka 2. Job 4: 20 (Bib. 1541). Nu för tiden ligga tankarna i mitt hufvud såsom kälad fisk, som med våld måste upphuggas. Törneros (SVS) 4: 32 (c. 1824). jfr is-upphuggning. särsk.
a) med avs. på ved l. virke l. skog o. d.; jfr hugga upp 5. Till Blekungz boerne, att dhe afstå dragha öfver grentzen och uphugga en hoop ekeskogh. G1R 28: 577 (1558). Upphuggen famnved. Trägårdh Skogsins. 101 (1914).
b) med avs. på fartyg: skrota (se skrota, v.1 9); jfr hugga upp 6. Registreradt fartyg skall afföras ur registret .. när det förolyckats, upphuggits eller annorledes förstörts. SFS 1891, nr 77, s. 9. Skrotningen (upphuggningen) av gamla fartyg har .. minskat kraftigt. GbgP 22/3 1990, s. 20.
(1) -HURRA, -ning. (†) = hurra 4. (Punschångan) ingaf en hop bångstyriga kamrater att hurra upp Runeberg; hans motsträfvande hjälpte ej, han blef uphurrad. Topelius Dagb. 1: 148 (1833). Lagerlöf Top. 120 (1920).
(7 f) -HYFSA, -ning. (†) göra (ngt) städat l. snyggt, snygga upp (ngt (l. ngn)); äv. oeg. l. bildl., särsk. med avs. på person l. folk o. d.: förfina l. kultivera o. d.; jfr hyfsa upp. (Till kammarjungfrur) har jag tagit bägge wåra pigor Ingeborg och Magdalena, som äro nätte och folklike nog, bara de blifwa litet uphyfsade och få bättre kläder på sig. Modée FruR 12 (1738). Et uplyst, vittert, uphyfsadt och upodladt Folk. Fischerström Tal 151 (1769). Anholm Norm. 128 (1898; med avs. på hus).
(10) -HYRA. (numera bl. i Finl.) hyra (se hyra, v. 2) (ngt); i sht med avs. på bostad l. lokal o. d. RP 10: 163 (1643; med avs. på fartyg). En sommargäst som på onsdagskvällen åkte ut till sin upphyrda sommarvilla på Lilla Svartholmen .. råkade ut för den ruskiga situationen att hitta en berusad inbrottstjuv sovande i sin säng. Borgåbl. 1978, nr 107, s. 10.
-HYVA, se -hiva.
(10) -HYVLA, -ing. (numera bl. tillf.) gm hyvling jämna till (ngt); äv. med resultativt obj.: gm hyvling tillverka (ngt). HovförtärSthm 1697 A, s. 2537 b. Spilor til Espalierer eller Lust-huser uphyflas i reserv til wåren. Lundberg Träg. 193 (1754). Pålimningarna böra vara upphyvlade något bredare än ramens tjocklek. HantvB I. 2: 213 (1934).
-HÅLL. [fsv. uphald; vbalsbst. till -hålla] Lindfors (1824). särsk.
1) (†) motsv. -hålla 1, i fråga om att ngt hålls uppe l. upplyft; anträffat bl. ss. förled i ssgrna upphålls-band, -tygel.
2) (†) motsv. -hålla 3: försörjning l. uppehälle; jfr uppehåll 2. Han skal rijklig vphåld giffua. Prytz OS E 3 b (1620). Att .. (fången) intet än kan gifvas löös, uthan tages af dhe medel som contribueres till dhe fattigas uphåld, och med dem undsättes hans fattigdom. ConsAcAboP 4: 221 (1674).
3) († utom ss. förled i ssgn upphålls-väder) motsv. -hålla 4: avbrott l. paus; jfr uppehåll 5. Ath iach vtan vphåld hafuer thin åminnilse j mina böner natt och dagh. 2Tim. 1: 3 (NT 1526). De kanske råda dig att utan upphåll ila / Den ärefulla väg, som tyckes dig beskärd, / .. Och aldrig lägga ner ditt segervana svärd. JGOxenstierna 5: 55 (c. 1817).
4) (†) motsv. -hålla 5: plats för vistelse, tillhåll; jfr uppehåll 3. Schultze Ordb. 1799 (c. 1755).
5) (†) motsv. -hålla 6: dröjsmål; jfr uppehåll 4. Ehoo the hälzt ähro som Rätt och Lagh i Landet skipa skole, at thee migh uthan något uphold så wäl Extraordinarie som in ordinarijs juridicarum terminis schola migh bijspringa och till min Rätt förhielpa. Stiernhielm (SVS) III. 1: 134 (1651). Stiernman Riksd. 1966 (1686).
Ssgr: upphålls-band. (†) till -håll 1: band som håller upp l. stöder ngt. Den moderna kjolen .. kan .. med lätthet fästas upp; om garnityret är mycket tungt, så kunna de bakre vecken sammanhållas med en stark nål för att understödja upphållsbandet. Freja 1874, s. 57. Östergren (1964).
-tygel. (†) till -håll 1: stuptygel. Dannström Hering 137 (1848). Upphållstyglarne .. äro ej .. till något gagn utom möjligen i de fall, då det gäller att gifva högre resning åt en vagnshästs hals och huvud. LD 1906, nr 91, s. 2.
-väder. (numera bl. tillf.) till -håll 3: uppehållsväder. At wäderleken wijste sigh favorabel, och öfver hela Sommaren intet war så warmt och Continuerlig vpphålds wäder, som öfver the 3 wekorne, som Armeen travailerade i ödemarken. HA 7: 113 (1720). SAOL (1973).
-HÅLLA, -ning; -are (numera bl. tillf., Fischerström SåckerK 8 (1791) osv.). [fsv. uphalda]
1) (numera bl. tillf.) till 4 d: hålla (ngt) uppe l. upplyft; bära upp; jfr hålla upp 1, uppe-hålla 1. Så lenge Mose vphölt sina hender, hadhe Israel offuerhandena. 2Mos. 17: 11 (Bib. 1541). Nu .. är Slottsgrafwen igenhwälfd medh Sandsten och Starcka Pelare in under, att uphålla Hwalfwen. SErikÅb. 1913, s. 37 (c. 1740). Styvt upphållna vingar. Rosenius SvFågl. 4: 227 (1933).
2) (†) till 4 d, bildl.: upprätthålla l. vidmakthålla l. bibehålla (ngt); äv. med avs. på person: hjälpa l. understödja; jfr hålla upp 4, uppe-hålla 2. Aff tich är iach vphalden alt ifrå moderliffuena. Psalt. 71: 6 (öv. 1536). Mästare-änckia må vphålla handtwärcket och wärckstaden så länge hon sitter änckia. OrdnHandtv. 1/3 1669, 10: 13. Ingen literatur kan upphållas utan ett läsande publicum. Agardh ThSkr. 1: 5 (1842, 1855).
3) (†) till 4 d, bildl.: försörja l. livnära l. förpläga (ngn); äv.: hysa l. härbärgera (ngn); jfr hålla upp 7, uppe-hålla 3. The sycke och fattige gode menniskis ophollning. G1R 1: 141 (1523). Huar saadane oredelige men flydde wt aff thet ena riichit j thet andra schulle the ther icke bliffua wpholna wthan ighen sendhas. G1R 3: 222 (1526). The, som then bajoren Michita efftherfölgde, måge anten i Stochollm eller annerstädz bliffve upholdne mett ööl och matt. G1R 26: 272 (1556). Wallenberg (SVS) 1: 19 (c. 1765; uppl. 1998).
4) (†) till 11: göra uppehåll; upphöra, sluta; särsk. med bestämning inledd av prep. med; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: uppehåll l. paus; jfr hålla upp 6, uppe-hålla 8. Herrans wredhe skal icke vphålla, til tess han gör och vthrettar thz han j sinnet haffuer. Jer. 23: 20 (Bib. 1541). Emedhan .. (kejsar Valens) fegdade emot Tyrannen Procopium i Constantinopel, vphölt han någet litet medh Förföljelsen emot the Homousianer. Schroderus Os. 1: 495 (1635). Comma .. skiljer meningen i mindre betydliga delar, och bemärker at vid uttalet bör ske en liten uphållning. Moberg Hjelpr. 57 (1796). UrFinlH 191 (1812).
5) (†) till 13, refl.: vistas l. befinna sig l. hålla till (ngnstans); jfr uppe-hålla 6. Schroderus Liv. 933 (1626). Een ung Karl, wedh Nampn Petter von Braband, uphölt sigh i förra seculo i Franckrijke, hwilken kunde j sin Buuk tilwäga bringa ett fullkomligit Thaal. RelCur. 213 (1682). Thetta Pulfwer (strös) omkring Trän, ther Myror sig vphålla, och mäst ther, hwarest the hafwa sina Håhl, så fördrifwer thetta them. Aken Reseap. 314 (1746). Schultze Ordb. 1797 (c. 1755).
6) (†) till 13: hindra l. fördröja l. försinka (ngn l. ngt); äv.: uppskjuta l. dröja med (ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare: dröjsmål; jfr hålla upp 3, uppe-hålla 7. G1R 4: 255 (1527). Effter adt Eder Nåd(es) Kong:e Ma:tt ähr här I Engeland sså lång tijdh medt owiss och ofulkåmlig swaar vphållen. HH XXXIII. 1: 198 (1561). Långssell Helgon och Edh sochner skolla vthan widare Opholdning wedergiälla Ländzmanen Abraham Larsson i Klåfstadh för – 2 åhrs gingärdz höö. ÅngermDomb. 17/12 1644, fol. 26. Om hans Relegation skulle uphållas något, til thesz han finge detta arbete gjort från sigh (osv.). Schück VittA 1: 208 (i handl. fr. 1669). Jag är i stillhet. Natten uphåller min flygt. JGOxenstierna Dagb. 115 (1770). JGOxenstierna 5: 78 (c. 1817).
(1) -HÅVA, -ning. håva upp (ngt); särsk. dels med avs. på fisk, dels med avs. på sjömalm. Enholm Anm. 2: 14 (1754). Fiskare .. upphåfvade ur sina flyttbara sumpar sprittande thonfiskar. Rydberg Ath. 6 (1859). Sjömalm upphåfvas årligen i stora massor ur nära 200 af östra Finlands sjöar. LfF 1897, s. 260.
(1 c) -HÄFTA, r. l. f. (numera mindre br.) rem från däckel (se d. o. 2) som bär upp dragring med tillhörande detaljer; jfr häfta, sbst. 3. Fiskskin som äro starka och fasta brukas til seltyg, uphäftor, rep och remmar. Rothof 106 (1762). UpplFmT 25: 252 (1908).
(1 c) -HÄFTA, v. [jfr t. aufheften] särsk. (†) (med spik l. spänne) fästa upp l. sätta fast (ngt) (jfr häfta, v. I 3 b, o. -fästa); äv. med avs. på häst(huvud): fastgöra l. binda så att den (resp. det) inte kan röra sig på visst sätt (jfr häfta, v. I 1). BtÅboH I. 1: 97 (1622; med avs. på predikstol). Hästen måtte wara ophäfftat, så att han icke får skubba sigh eller nåkas Såret. Rålamb 13: 130 (1690). Fram- och ryggpassdelarna .. skola .. sammansys .. och .. upphäftas med nålar. Sömnadsb. 68 (1915).
(1, 10) -HÄGNA. (†) hägna (se hägna, v. 1 c) (äng o. d.); äv. med avs. på (nedfallen o. d.) gärdsgård: sätta upp (igen) (jfr hägna upp). Then Engien lätt Anders Oloffsonn Ophängna medh gierdz-gårdh och bärgade henne itt åhr. GullbgDomb. 23/2 1642. Beslöts at byafogdarne skola uphägna Daniels giär-desgård i morgon och sedermera syna skadan på ängen. EtnolKällskr. 2: 114 (1792).
-HÄKTA, -ning. (numera mindre br.)
1) till 1 c (, g): häkta upp (ngt); jfr häkta upp 1. Weste (1807). Ett vanligt siknät upphäktas på klykor, men så löst, att det faller ned öfver fågeln, då han stöter mot det. Ekman NorrlJakt 191 (1910). Med upphäktade kjolar. Krusenstjerna Fatt. 1: 500 (1935).
2) till 3: häkta l. knäppa upp (ngt); jfr häkta upp 2 o. -knäppa. (Lat.) Diffibulo .. (sv.) Vpheckta, lösa vp sölierna. Linc. Aa 1 b (1640). Det finns väl de som längtar tillbaka också .. tillbaka till det ogenerade pladdret .. det upphäktade snörlivet. Isaksson KvHuset 72 (1952).
-HÄLLA, -ning.
1) till 1 f: hälla upp (ngt, i sht vätska). Schultze Ordb. 1778 (c. 1755). Den mjölk, som de .. få, upphälla de i djupa träbunkar. Carlstedt Her. 2: 10 (1833). Rödvinet var upphällt i slipade kristallglas. Ingemarsson SmåCitr. 176 (2004).
2) († utom i slutet) till 1 g: luta på (kärl) (så att det sista av innehållet kan rinna ut); särsk. ss. vbalsbst. -ning konkret [jfr lt. hellung], om de sista resterna av öl o. d. i ett kärl, bottensats, drägg (jfr hällning 5). Aff lutat (vphält) faat vthrin(n)er dräggen med. Schroderus Comenius 447 (1639). Öhlbärma, drägg och tylik uphällning. Broman Glys. 3: 126 (c. 1730). Ahlman o. Forsman (1885). särsk. ss. vbalsbst. -ning konkretare, i mer l. mindre bildl. anv., liktydigt med: slut l. undergång; särsk. (o. numera bl.) i uttr. [jfr lt. (de tunne ligt) up der hellunge] på upphällningen, särsk. dels det är på upphällningen med ngn (l. ngt), ngn (l. ngt) är nästan förbi l. slut, dels (o. i sht) i uttr. vara o. d. på upphällningen, vara nästan förbrukad l. börja ta slut, lida mot sitt slut; jfr hällning 4. Thet är för Gudhi .. gråtelighit, at månge äre vthi thenna rasande .. werldennes vphälning, så förwilte .. at the älska mera mörckret än liuset. Phrygius HimLif. 147 (1615). Jag hoppas att det icke är så på upphällningen med honom som han wille låta påskina. Hagberg Shaksp. 7: 64 (1849). Jordens oljetillgångar äro synbarligen på upphällningen. SvFl. 1940, s. 37.
(4 d) -HÄLLE. [fsv. uphälde] (†) uppehälle; äv. i fråga om ngt sakligt: upprätthållande l. underhåll. Kopa siigh .. salth humbla klædhe ock huadt the elles tiil theris wphælle behøffua. G1R 1: 225 (1524). Slotzens vphelle och forswar. G1R 2: 17 (1525). Stiernflycht HuushAnn. Specif. 20/12 1676.

 

Spalt U 509 band 36, 2011

Webbansvarig