Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UNISON un1isω4n, adj. o. sbst.; ss. adj. med komp. -are o. adv. -T; ss. sbst. r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. unisono, eng. unison; av ä. fr. unison (fr. unisson) l. it. unisono, av senlat. unisonus, ssg av unus, en (se EN, räkn.), o. sonus, ljud, klang (se SONANT)]
I. i sht mus. ss. adj., om toner: som har samma tonhöjd, som klingar i enklang; äv. om sångröster l. musikinstrument o. d. (i längre l. kortare parti): som utför samma tonföljd (i enklang l. på oktavavstånd), särsk. om helt sång- l. musikstycke: enstämmig (se d. o. 1 c); äv. i allmännare l. oeg. anv.: som framförs l. uttalas gemensamt (o. samtidigt), samfälld (se d. o. 1 i). Desse 2 toner, som på Musicaliskt språk kallas likljudande (Unisona), utgöra den simplaste af hvad man kallar sammanstämningar (accorder). De Rogier Euler 1: 13 (1786). De särskilda rösterna förenade sig till utförandet af En och samma stämma. De sjönge unisont, såsom man kallar det. Mankell Lb. 118 (1835). Även i folkskolorna övas stundom flerstämmig sång jämte den unisona. Flodström SvFolk 184 (1918). Inom stråkorkestern brukade 1:a och 2:a violinstämmorna föras unisont, medan altvioler ofta följde basinstrumenten. Moberg TonkHVäst. 2: 73 (1935). Unison kör är enstämmig, utan specificerat stämläge. SohlmanMusiklex. 4: 237 (1988). (Det) gick en rysning genom kroppen när drygt 50 000 människor höjde sina .. halsdukar och unisont sjöng ”You’ll never walk alone”. DN 22/11 1998, s. C1. — särsk. i utvidgad l. bildl. anv., i fråga om annat än toner l. sångröster osv.: (som utförs l. sker l. uppkommer o. d.) samtidigt o. gemensamt. LdVBl. 1887, nr 28, s. 3. Man tror sig .. förnimma ett sakta unisont mummel. PedT 1898, s. 12. Med surrandet vaknar (hos getingar) en .. unison ilska, och de kasta sig alla över första bästa föremål. Gadelius MassSjälsl. 5 (1907). Hela gruppen vände på klacken och tågade därifrån i unison protest. Karnstedt Gnistsk. 339 (1990). De två kvinnorna hade sett på varandra, som om de rådfrågat sitt kollektiva minne, och hade sedan unisont skakat på huvudena. Mankell Villospår 375 (1995).
II. (†) ss. sbst.: enklang (se d. o. 1); äv.: enstämmighet (se d. o. 1 b); äv. i allmännare l. bildl. anv., närmande sig bet.: samstämmighet (se d. o. 2) l. samklang (se d. o. 3); särsk. (o. i sht) i förb. med prep. i. De Rogier Euler 1: 18 (1786). Twenne hufwudsakliga unisoner mellan den speculativa Theismen och denna (Atterboms) Speculation (urskiljs). SvLittFT 1836, sp. 449. Beräknar man .. det antal svängningar, som .. tonen gör på en sekund, och stämmer en trång öppen orgpipa i unison med densamma, så (osv.). Drake Töpfer 85 (1850). Endast en finne kan bära sig så åt, hette det i unison. Blanche Bild. 2: 71 (1864). Från Isistemplet höres en kör i unison. Norman MusUpps. 11 (1880). Auerbach (1915).
Ssg (till I): UNISON-KOPPEL. manualkoppel (i orgel) som förbinder två manualer med varandra så att toner från båda kan klinga unisont; jfr koppel, sbst.1 1 c α. Lagergren Orgelsk. 1: 6 (1894). Unisonkoppel i en tvåmanualig orgel verkar så, att den övre manualens toner kunna spelas med den undre manualens tangenter. Hennerberg o. Norlind 1: 37 (1912).

 

Spalt U 353 band 36, 2011

Webbansvarig