Publicerad 2011   Lämna synpunkter
UNGVENT, n.; pl. -er.
Ordformer
(äv. v-, -u-)
Etymologi
[jfr t., eng. unguent, fr. onguent; av lat. unguentum, salva, till unguere, stryka över l. smörja med salva l. olja, till den rot som äv. föreligger i sanskr. anákti, smörjer. — Jfr UNKTION]
(†) (välluktande l. läkande) salva. BOlavi 86 b (1578). (Hon) brukar margehanda wälluchtande Ungventer, på thet hon .. skal aff allom blifwa affmerkt och högtwördat. Schroderus Albert. 3–4: 321 (1638). Tholander Ordl. (1872). — jfr ROSEN-UNGVENT.

 

Spalt U 339 band 36, 2011

Webbansvarig