Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TÄLLE, n.
Etymologi
[sv. dial. tälle; till TALL, sbst.3]
(†) koll.: dunge l. bestånd l. skog med tallar; äv. om trä l. virke av tall; jfr TALLE, sbst.2 Hoon skapte henne j en willande höök / som flÿger så högt vp i tälle. Visb. 2: 284 (c. 1680). Et elr 2 Tiog sonderklufwit Tälle. NVedboDomb. Sommart. 1758, § 7. Lundell (1893). — jfr SMÅ-TÄLLE.
Ssg (†): TÄLLE-PÅK. påk av furu. GullbgDomb. 4 ⁄ 8 1608.

 

Spalt T 3610 band 36, 2010

Webbansvarig