Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TYSSLING tys3liŋ2, r. l. m.
Ordformer
(thysling 1748. tyssling (-sz-, -gh) 1638 osv. tystling 1762–1792)
Etymologi
[sv. dial. tyssling; sannol. till tyta (se TUTA, sbst.1); jfr äv. d. tyttebær, nor. tyttebær, tytebær]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lingon. Franckenius Spec. F 4 a (1638). Lingon (kröser, bremle, tyssling) behöver ingen närmare presentation. DN 30 ⁄ 8 1970, 4: 1.

 

Spalt T 3500 band 36, 2010

Webbansvarig