Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TRÄL trä4l, sbst.3, n.; best. -et.
Ordformer
(träl (-ää-) 1677 (: scholæträlet) osv. trääll 1702)
Etymologi
[vbalsbst. till TRÄLA, v.1]
(numera bl. mera tillf.) trälande; slitsamt l. mödosamt arbete, slit. Det swåra trääl jag dagelig uthstodh den tijdh jagh var der. VDAkt. 1685, nr 2. Huru jag förnött min bästa barndoms- och hela ungdoms tid i allmänna Scholestoftets träl och gräl. Posten 1769, s. 935. En fridsam kväll, då alla liksom andades ut efter det tunga trälet. Lundgrehn Högag. 92 (1912). — jfr SKOL-TRÄL.
Avledn., se träla, v.1 avledn.

 

Spalt T 2955 band 35, 2009

Webbansvarig