| Publicerad 2008 | Lämna synpunkter |
TRÄCKA träk3a2, v.1 -ade (Tob. 2: 11 (Bib. 1541) osv.), i pr. sg. äv. (numera bl. tillf.) -er (Rudbeck D. Ä. Bref 33 (1664), Kulturen 1978, s. 40 (c. 1810)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
tömma tarmen, ha avföring; numera i sht om djur; förr äv. bildl., i förb. med prep. o. styrt led betecknande ngn l. ngt som man vill uttrycka förakt o. d. för (jfr SKITA, v.2 1 d); jfr DYNGA, v. I 2, KACKA, v., LORTA, SKITA, v.2 1. Een swala treckiadhe vthu sitt neste. Tob. 2: 11 (Bib. 1541). Bedt att han wille .. (med tobakspipan) dricka en wacker jungfruus skål .. men Erenskiöld bedt honom kasta pijpan bort, säyande sig willia träcka på henne. UUKonsP 14: 305 (1681). Et sådant stoft, som utaf ökernas träckande och stallande på landswägen samlat är, (har) sin goda sälta och fetma med sig. Serenius EngÅkerm. 47 (1727). Den mest glänsande uppfinningen träffade jag i Hamburg. Der träckade man i något som liknade en soppskål. Strindberg Brev 3: 302 (1883). Träckar älgen ofta i spåret och spillningen är blodig tyder det på skott i tarmarna. Petre HbJäg. 52 (1931). Grisen orolig. .. Tyvärr träckat på kuddarna. Jersild Grisjakt. 192 (1968). — jfr BE-TRÄCKA. — särsk. (numera bl. tillf.) mer l. mindre bildl., i det ordspråksliknande uttr. träcka i (sitt) eget bo, förr äv. näste, kacka i eget bo (se KACKA, v. slutet); jfr BO, sbst.1 8 a, SMUTSA 1 a. Ingen fogel träcker gärna i sitt eget boo. Rudbeck D. Ä. Bref 33 (1664). Martin träckar i sitt egit näste. Linné Bref I. 5: 96 (1761). SAOL (1998).
Spalt T 2890 band 35, 2008