Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TRAVARE tra3vare2, om person m. ⁄ ⁄ ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -aren, äv. -arn; pl. =; pl. best. -arna (WoJ (1891) osv.) ((†) -arena WoJ (1891)).
Ordformer
(förr äv. -ff-, -ffu-, -fv-, -fw-)
Etymologi
[jfr ä. d. travere (d. traver), nor. traver; till TRAVA, v.1]
1) motsv. TRAVA, v.1 1, om häst som travar, särsk.: travhäst; äv. allmännare, om snabb häst o. d.; i sht förr äv. om annat djur som travar, särsk. i ssgn TRAVAR-SJUKA. Mika 1: 13 (Bib. 1541). Kan du intet få rijda trafwaren, så bruuka gångaren. Törning 92 (1677). Sträck ut, skrek kungen, min trafvare god, / låt se om du är af Sleipners blod! Tegnér (TegnS) 4: 114 (1820). Som han tyckte om att åka snabbt, höll han med förkärlek goda travare. MännMinn. 1: 164 (1942). — jfr FRI-, SLÄD-, SNABB-, STOR-TRAVARE.
2) (numera bl. tillf.) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. av 1 l. motsv. TRAVA, v.1 4. Nordforss (1805; om springpojke m. m.). Tanken är en trafvare, som icke endast sätter öfver murar och diken utan äfven öfver århundraden. Heidenstam Skog. 67 (1904). Den åttafotade trokén .. har lätt fallenhet att bli en något tungfotad travare. Östergren (1959). — jfr FRI-, FÖRE-, GLOB-TRAVARE.
3) [möjl. under påverkan av eng. traveller] sjöt. om anordning av metall (i sht förr äv. av tågvirke) avsedd att löpa l. glida på skena l. i ränna (ss. fäste för (stor)segel l. (skot)block o. d.). Trafvare för Märsse-fallen äro rymlige stroppar tilvärckade af gammalt Tågvircke. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 147 (1796). På .. (räddningstrossen) skaffas nu den vid en trafvare eller ett block hängande räddningsstolen medelst löparen ut till vraket. UB 7: 521 (1875). Det vanliga är att man har en ränna i bommen i vilken bomliket löper. På något äldre båtar och på stora yachter har man ofta istället en skena med travare. Elfman o. Ginsburg Båtäg. 87 (1960).
Ssgr (i allm. till 1, hippol.): TRAVAR-, äv. TRAVARE-AVEL. jfr avel 6. Wrangel HbHästv. 1268 (1886).
-BANA. (numera föga br.) travbana. TIdr. 1882, s. 105. IllSvOrdb. (1964).
-BLOD. jfr blod 5 a, d ζ. Hemberg ObanStig. 48 (1896).
-HINGST. (numera bl. mera tillf.) travhingst. Wrangel HbHästv. 1093 (1886).
(2) -LAPP, sbst.1 [jfr sv. dial. travarlapp, kringvandrande person] (†) springpojke, uppassare; särsk. skämts. l. (ss. okvädinsord) övergående i allmänt nedsättande bet.; jfr lapp, sbst.1 1. Hut, trafvarlapp! Bellman (BellmS) 1: 211 (c. 1771, 1790). Jag tar mig mine af Herre, / Och är likväl .. en stackars trafvarlapp. Remmer Högf. 44 (1818). Björkman (1889).
(2) -LAPP, sbst.2 (förr, vard.) skriftlig varning för lösdriveri; jfr lapp, sbst.3 2 a. Han .. frågade försiktigt: – Har du fått någon travarlapp? Vi 1948, nr 15, s. 5. Han såg på medan en av de yngre (polis)kolleger, som hade vakten på nattpasset, skrev ut en travarlapp. Sjöwall o. Wahlöö MannSäffle 19 (1971).
-SJUKA. (numera föga br.) benämning på sjukdom hos får, i sht scrapie. Tidén Bosk. 128 (1841). BraBöckLex. 20: 234 (1979).
-STALL. (numera bl. tillf.) travstall. 9150 gulden, den högsta summa som ett trafvarestall någonsin vunnit på Wiens bana. TIdr. 1887, s. 117. Auerbach (1915).
-STO. travsto. Wrangel HbHästv. 1351 (1887).
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) travsällskap. Traftäflingar hafva .. varit anordnade af så väl norska trafvareklubben som norska trafvaresällskapet. TIdr. 1882, s. 34.
-VAGN. (numera bl. tillf.) sulky; jfr trav-vagn. En trafvarevagn (sulky) med luftringar. TIdr. 1895, s. 121.

 

Spalt T 2400 band 35, 2007

Webbansvarig