| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRALL tral4, sbst.1, r. l. m. (Dalin Arg. 2: 16 (1734, 1754) osv.), äv. (numera bl. i bet. 1, tillf.) n. (Eneman Resa 2: 234 (1712), Expressen 13 ⁄ 8 1999, s. 4); best. -en, äv. (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) -n, resp. -et; pl. -ar.
1) (enkel o. glad) melodi l. visa o. d. (utan vanliga ord); äv. dels med inbegrepp av ngt utslitet l. simpelt (se SIMPEL, adj. 8 c) o. d., dels (mera tillf.) abstraktare, om handlingen l. verksamheten att tralla, trallande; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: skrål, larm (se d. o. 7). En glad, munter trall. Gnola (på), sjunga en (liten) trall. Mån ängsligt Gifte följa lär på lustig dants och trall? Österling Lärops. 266 (1727). Ni har en fanders trall, Säg, hvi så ni rusta skal? Envallsson Cass. 17 (1784). Hon gitte ej mera trall och sång. Tigerschiöld Dikt. 2: 47 (1891). Något ligger det .. i tanken att en folksång inte får dras för ofta. Den kan till slut bli en trall. SvD(B) 1944, nr 236, s. 8. — jfr SLAGDÄNGS-TRALL. — särsk. (numera bl. tillf.) om melodi o. d. som ej åstadkoms av mänsklig röst. särsk.
α) i fråga om musikinstrument o. d., särsk. blåsinstrument. Lindsten Vitt. 391 (1716). Getherdens trall på sin träpipa. Söderblom LivTrott. 221 (1948). jfr HANDKLAVERS-TRALL.
β) i fråga om fågelsång; jfr DRILL, sbst.1 2. GFGyllenborg Vitt. 2: 174 (1795). (Lövsångarens) lilla trall. Rosenius SvFågl. 1: 89 (1914).
2) i oeg. anv. av 1, om (upprepat o.) tröttande l. irriterande tal l. påstående o. d.; särsk. i förb. med samma l. gammal l. vanlig; i sht förr äv. dels (med kvardröjande bet. av 1) i förb. med verb som betecknar sång o. d., dels möjl. närmande sig l. övergående i bet.: oförnuftigt tal, dumheter (jfr PRAT, sbst.1 d, SNACK d); numera i sht med anslutning till 3; jfr SÅNG 4 a β, VISA, sbst. Munnens trall (tystades) / På den som trädde upp förutan lagligt kall. Düben Boileau Skald. 24 (1721). Gamla trallet, at somlige siöar .. warda or(o)lige, så snart en hoper käringar komma i båtar ut på watnet. Broman Glys. 3: 701 (c. 1740). Du skall försaka .. / Det är den evigt samma trall, / Som hvarje öra höra skall. Rydberg Faust 45 (1876). (von Scheven) började att gnola på sin gamla trall om mordförsök. Lysander Almqvist 387 (1878). Även journalister som borde veta bättre faller in i trallen och benämner honom storspionen .. och liknande. SvD 30 ⁄ 6 1995, s. 2.
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1 l. 2, om gammalt l. invant sätt att handla l. bete sig o. d.; äv. i fråga om förhållande(n) l. omständighet(er) o. d.; ofta närmande sig l. övergående i bet.: slentrian; förr äv. närmande sig l. övergående i allmännare o. mera neutral bet.: verksamhet o. d.; särsk. i förb. dels med gå l. falla, förr äv. hålla, dels med samma l. gammal l. vanlig, dels med prep. i, förr äv. efter; jfr MELODI 4, TRAV, sbst.2 2 d, VISA, sbst. Hon föll snart in i samma gamla trall igen, sena kvällar, sena morgnar. Judarnes tillstånd är (i Turkiet) frihet .. att hålla deras trall fram, allenast de betala riktigt deras utskylder. Eneman Resa 1: 241 (1712). Det fägnar mig oändeligt att .. (J. T. Sergel) har kommit åter i Trallen. CAEhrensvärd Brev 2: 159 (1797). Högtidligheten begynte .. med full prakt, med hand-, knä- och fotkyssningar, allt efter gamla trallen. Böttiger 6: 276 (1836). (Medelmåttan) tycker om sådana, som likna alla andra, som gå i den gamla vanliga trallen. NordRevy 1895, s. 583. Dåliga löner, intet bröd – / nog känner man den trallen! Diktonius Stenkol 107 (1927). — särsk. (†) om förflyttning(ssätt) o. d., särsk. i uttr. hjälpa ngn på trallen, hjälpa ngn på traven (se TRAV, sbst.2 2 c β). Hjelp oss blott på trallen! Braun Calle 77 (1843). (Hästarna) travade i trippande trall. Hedin ScoutL 183 (1913).
Spalt T 2254 band 35, 2007