Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TOSSING tos32, m. ⁄ ⁄ ig. best -en; pl. -ar.
Etymologi
[till TOSSA, v.]
(vard.) (mer l. mindre raljerande l. förklenande) om person som handlar l. talar tossigt; jfr TOKING, TOSING, TOSSA, sbst.1, TOSSE, sbst.3 Det här skulle dom ju ha med, tossingarna. Trenter AldrNäck. 180 (1953). På hotellet bor femton före detta mentalpatienter. När portarna slår upp klockan tio på morgonen anländer en strid ström ”tossingar”, som man säger här. DN 27 ⁄ 12 1995, s. A6.

 

Spalt T 2163 band 35, 2006

Webbansvarig