| Publicerad 2006 | Lämna synpunkter |
TORVEL tor3vel2, r.; anträffat bl. i sg. obest.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slag l. smocka l. örfil; särsk. i sådana uttr. som ge ngn l. få sig en torvel; jfr HURVEL, TORVARE, TORVING. Ä du oppkäftig, kan du få dek en torfvel. Engström 1Bok 75 (1905). För att övertyga sig om .. (kaninen) duger att leka med eller inte, ger .. (katten) den en liten torvil med tassen. Widegren RaggUng. 215 (1938).
Spalt T 2157 band 35, 2006