Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TORGUT torgɯ4t, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(torgod 1985. torgot 18261966. torgut 1934 osv.)
Etymologi
[liksom t., eng. torgut av mongoliskt torguud]
om individ av en till västmongolerna hörande folkstam (som numera utgör en beståndsdel av dels kalmuckerna i sydöstra Ryssl., dels oiraterna i Centralasien); i sht i pl., om folkstammen. Palmblad HbGeogr. 1: 123 (1826). Torguterna, denna västliga nomadstam som gång på gång genom storartade bedrifter har trängt sig fram och ristat sitt namn i världshistorien för att sedan spårlöst försvinna. Ymer 1935, s. 335.

 

Spalt T 2038 band 35, 2006

Webbansvarig