Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TOK, adj. -are. superl. tokast (RP 12: 410 (1648: den tokaste)) l. tokst (Westhius Vitt. 27 (1676: o tokste klokheetz art)). Anm. Formen toker, eg. nom. sg. m., användes stundom i (ordspråks)rim o. d. med kloker (se KLOK). Rijk och tooker, håls mäst för klooker, Fattig och wijs, winner föga prijs. Törning 129 (1677).
Ordformer
(tock 1697 (: Tockhet). tok (-oo-) c. 1630–1912 (: tokheter). toock 1629. touk 1689)
Etymologi
[avledn. av TOK, sbst.1 — Jfr TOKLIGEN]
(†) oförståndig; tokig; vanl. i förb. med KLOK. I ären olärde och toock, / dock welen i wara mehr klok / än förfarne gamble män. HB 1: 149 (1629). Migh tycker, at den klokaste och mächtigste är oss skadeligh, men den tokaste och svagaste är oss nyttigst. RP 12: 410 (1648). At .. (Gud) thet skadelige Owäsende, hwilket then .. toke Düster, med sin fåniga Prætension, hade (osv.). Rüdling Suppl. 512 (1740). Det är ingen så klok, att han ej någon gång är tok. Granlund Ordspr. (c. 1880).
Avledn.: TOKHET, r. l. f. (†) egenskapen l. förhållandet att vara tokig, tokighet; äv. konkretare: påhitt. Wij äre alle genom syndafallet kompne vthi en stoor dårskap och tookheet. Hamarinus Wolff B 1 b (1649). Skadeligh siuukdom, som ähr spettälska, besättielsse .. tookhet och blindhet. RARP 4: 636 (1651). Början utaf .. (dårens) tal är blott med dårlighet upfyld; Och det sidsta deraf med skadliga tokhet och ondsko. Nicander SalPred. 23 (1761). Larslund, som aldrig varit riktigt utav den evangeliska läran utan farit med .. tokheter hit och dit. Högberg Fåg. 79 (1912).

 

Spalt T 1885 band 35, 2006

Webbansvarig