Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TJÄNA ɟä3na2, v., -ade (Luk. 15: 29 (NT 1526: tienar, pr. sg.) osv.), äv. (utom i det p. adj. UTTJÄNT numera bl. ngt ålderdomligt l. arkaiserande l. i bygdemålsfärgat språkbruk) -te, -t, -t (OPetri Tb. 49 (1525: tient, sup.) osv.) ((†) pr. sg. -er Celsius G1 2: 61 (cit. fr. 1531), Celsius Ordspr. 1: 417 (1708); sup. -et HH XXXIII. 1: 189 (1561); p. pf. -d Loenbom Stenbock 3: 89 (i handl. fr. 1712), -ett, n. AOxenstierna 8: 97 (1633)). vbalsbst. -ANDE; -ARE (se d. o.), -ARINNA (se d. o.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(käna 1768, 1976. tienna (thi-, ty-) 15571711. tiänna 15591679 (: vptiänna). tjena (thi-, ti-, ty-, -ee-) 15231923. tjäna (thi-, ti-, tij-, ty-, -æ-, -äh-, -ää-) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. þiana, þiäna; motsv. fd. þiana, thiænæ (d. tjene, nor. bm. tjene), fvn. þióna, þéna (nor. nn. tene), fsax. thionon, theonon (mlt. dēnen), ffris. thiania, fht. dionōn (mht., t. dienen), mnl., nl. dienen; avledn. av det sbst. som föreligger i fvn. þiónn, träl, tjänare (n-bildning till det sbst. som föreligger i urnord. þewaR, tjänare (sannol. i högre ställning), got. þiwos, pl., tjänare, fht. deo, tjänare, (o. vartill hör en fem.-bildning som bl. a. föreligger i fsv. þy i ssgn þybarn, eg.: trälinnas barn)) l. möjl. direkt av detta senare sbst.; utan säkra utomgerm. motsvarigheter (sannol. ej, ss. vanl. antagits, till den rot som bl. a. föreligger i find. takitum, springa (iväg), med en antagen grundbet.: person som springer (ärenden)) (se SEkbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)); vokalismen i de nordiska formerna av verbet har (utom i fvn. þióna) sannol. uppkommit gm kontinentalgerm. påverkan. — Jfr BETJÄNA, DEMÖD, sbst., FÖRTJÄNA, TJÄNST]
1) mot (avtalad) ersättning (under längre tid) vara anställd l. gm tvingande pliktförhållande stadigvarande stå till förfogande (hos ngn) för att (i mer l. mindre underordnad ställning) utföra ålagda arbetsuppgifter åt denna; vara tjänare l. (om ä. förh.) träl; inneha (underordnad) tjänst; särsk. (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) i fråga om dels arbete som dräng l. piga i bondehushåll o. d. (särsk. abs.: tjäna som dräng l. piga, särsk. i sådana uttr. som ge sig ut och tjäna), dels betjäning i adligt l. (hög)borgerligt hushåll o. d., dels tjänstgöring inom krigsmakten; särsk. dels med (prepositionell) bestämning angivande hos vem l. under vems befäl l. var man tjänar o. d., dels med bestämning inledd av som vars rektion anger den befattning o. d. i vilken man tjänar (jfr b β); äv. tr., dels i a, (c,) d, e, dels med avs. på (ngt som kräver mot)prestation l. resultat av tjänandet o. d., i särsk. förb. l. ssgr med partikel ss. förled (äv. med mer l. mindre förbleknad bet., i fråga om fullgörande av straff o. dyl. l. i sht förr försoning av förseelse o. d., i ssgn AVTJÄNA o. i den särsk. förb. TJÄNA AV), dels med refl. obj. o. resultativ bestämning, särsk. i den särsk. förb. TJÄNA SIG UPP; i sht förr äv.: (då l. då) vara verksam med l. utföra sina med sådan anställning l. sådant pliktförhållande förenade arbetsuppgifter, tjänstgöra, vara i tjänst (stundom svårt att skilja från l. närmande sig 2 i anv. utan obj.). Efter konfirmationen måste både pojkar och flickor ge sig ut och tjäna. Hon hade tjänat som piga i sin ungdom. Sedan tjänade han som dragon i Ystad under många år, medan hans bror tjänade inom infanteriet. Then som een Förstinna jbland Hedhninganar, och een Drotning j landen war, hon moste nu tiena. Klag. 1: 1 (Bib. 1541). Enn drängh benempdt Jahann som hafuer tient hos Pär Olsson. 3SthmTb. 5: 67 (1603). The som tiena wid Academier, Gymnasier och Scholar .. måge ey tilstädias at blifwa wijgde til Präster, utan föregången Examine Theologico. Kyrkol. 19: 3 (1686). Rasmus Jute .. hade tient med honom under Sten Sture och älskade högeligen hans egenskaper. Dalin Hist. III. 1: 21 (1761). (Hon hade kommit till grannen) klagande att hon var så sjuklig att hon ej förmådde tjena. Hygiea 1840, s. 219. På söndags fm. tjänte med ordets predikan pastor Bäckström. VästerbK 1927, nr 172, s. 5. Mamsell var .. en underdånig kvinna; hade tjänt som .. obemedlad fröken i doktorns hem. Widding Major. 46 (1969). — jfr AV-, IN-, SAMMAN-, TILL-TJÄNA. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr.; äv. i anv. som motsvarar d. Tiena wäll j 15. åår och illa en tima otack för alt. SvOrds. C 6 a (1604). Ondt tiähna 2. Herrar til tacka. Grubb 642 (1665). Såsom du tiänar, skal du få lönen til. Törning 132 (1677).
b) i förb. med bestämning inledd av för. särsk.
α) (numera bl. ngt ålderdomligt) med rektion som anger det slags ersättning (förr äv. det lönebelopp) tjänandet berättigar till; särsk. [med syftning på Jakobs överenskommelse med Laban enl. 1Mos. 29] oeg. l. bildl. (jfr e), i sådana uttr. som tjäna för Rakel (och få Lea), arbeta med förhoppning om att få ngt man åtrår l. önskar sig ss. belöning (men i stället få ngt mindre l. föga åtrått). RA I. 2: 44 (1561). Tiena för löhn. Linc. Dd 1 a (1640). Det är onekligt att Biskopen i Wexiö tjenar åtminstone för 2000 Rdr mer än jag här. Tegnér Brev 2: 230 (1823). Han tjenar för Rachel men får slutligen hvarken Lea eller någon annan belöning. Trolle Sjöoff. 2: 129 (1870).
β) (numera föga br.) med personbetecknande rektion som anger den befattning o. d. i vilken man tjänar. 2SthmTb. 1: 161 (1546). Jag tjente för mjölnardräng vid Aspviks qvarnar. Almqvist Mål. 16 (1840).
γ) (†) övergående i bet.: plikta (med ngt)? Therföre man icke haffuer kunnedt frije hans lijff, vthenn att han schall tiene ther före. HH XIII. 1: 251 (1566).
c) med innehållsobj. angivande dels befattning o. d. (särsk. dräng l. piga), dels tidslängd (utan bestämd avgränsning från tidsadverbiell anv. av det substantiviska uttr.), dels (numera bl. i Finl., ngn gg tjänstens l. pliktåtagandets art o. d. (särsk. värnplikt). Jte(m) skall jngen gulszmed anama någen gulszmeds läriwnga .. th(e)n frå sijn husbonda med omy(n)ne gångin är förre än han haffuer tyänt sijn fulla läre år till enda. Skråordn. 170 (1529). Hans mor tjänte piga där en gång i tiden. Koch GudVV 1: 59 (1916). Kaj började ge blod redan år 1969 då han tjänade värnplikten. ÖNyland 19 ⁄ 3 1994, s. 10.
d) tr.: mot (avtalad) ersättning vara anställd osv. hos (ngn); äv. dels med sakobj. betecknande verksamhet inom vilken man har (haft) tjänst (särsk. statlig myndighet o. d.), dels mer l. mindre pregnant, med inbegrepp av beredvilligt l. samvetsgrant l. troget l. osjälviskt tjänande; jfr a, e, f. Han har tjänat oss, Tullverket, vårt företag i 30 år. Inghen stædis till tryskningh vthan then som vill tiena bondhen om sommaren. G1R 1: 154 (1523). Sy iach tienar tigh j så mong åår, och haffuer aldrigh gongit vthaff titt bodh. Luk. 15: 29 (NT 1526). Professores studenterne och dhe som academien tiena. Annerstedt UUH Bih. 1: 237 (i handl. fr. 1625). När en Gåsze hafwer sine år uttient, skal han .. icke gifwa sig i tienst hos någon annan, utan tiena samma Husbonde .. om han .. honom behöfwer för billig Lön. PH 2: 1070 (1734; rättat efter orig.). Nu tyckte jag ej att min ställning var skral, / Jag tjänte ju kronan som vice korpral. Reutersvärd Kronobghed 198 (1923). Att ”tjäna bönder” var en hård och illa betald uppgift den tiden. Nyblom StrPers. 133 (1945). — jfr SAM-TJÄNA o. O-TJÄNT.
e) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr b α, f β), om djur l. sak; äv. tr. (i anv. som motsvarar d); jfr g. J en naturligh lekamen tiänar inteth ledhamoot sich sielffwo, vtan heela kroppenom. OPetri 1: 44 (1526). (Då oxen) blifwer gammal och ej kan tiena under oket, slaktas then och lägges i kött-tunnan. PH 6: 4804 (1758; rättat efter orig.). Hos en normal människa är det kärleken som herskar och förståndet som tjenar. TPedFinl. 1909, s. 338.
f) i utvidgad anv., i fråga om förhållande där inte (formell) anställning l. avtal om ersättning o. dyl. l. tvingande pliktförhållande o. d. föreligger utan endast mer l. mindre frivilligt åtagande: varaktigt (o. troget l. osjälviskt) ställa sina krafter l. insatser till förfogande (o. därigm (försöka) vara ngn l. ngt till gagn); äv. (o. i sht) tr. (i anv. som motsvarar d), särsk. med avs. på samhälle (se d. o. 3) l. fosterland o. d. Hon ville tjäna vetenskapen, samhället, mänskligheten. Om någhor tienar, han tiene som aff th(e)n crafft som gudh geffuer, vppå thz ath gudh bliffuer ärat i all ting. 1Petr. 4: 11 (NT 1526). Också på en mångfald andra sätt tjänade han Bergslagen. Lindroth Gruvbrytn. 2: 206 (1955). Ett gripande farväl till den avlidne, som så förtjänstfullt tjänat sitt fädernesland och det internationella samarbetet för fredens bevarande. DN(A) 17 ⁄ 9 1964, s. 10. — särsk.
α) med avs. på gudom o. d. (särsk. (i sht i bibeln o. bibelpåverkat spr.) bibelns Gud), i fråga om att (villigt l. troget) leva efter dennas bud (förr äv. inskränktare, i fråga om tillbedjan l. förrättande av gudstjänst o. d.); äv. med avs. på ngt sakligt ss. avgud (jfr β). När the .. tiänte herranom, och fastadhe. Apg. 13: 2 (NT 1526). Slutet .. är detta, at Gud wil, at wi icke skole tjäna guldet och pänningen. Borg Luther 2: 488 (1753). Det var där man tjänade både Gud och Mammon. Böök ResSv. 197 (1924). För den som blivit förd från mörker till Guds underbara ljus blir det en självklar sak att tjäna Herren med glädje. Bolander HerrKr. 60 (1946).
β) (numera bl. mera tillf.) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr e), särsk. (i sht i högre stil) med avs. på begär o. d.: (ohämmat) ägna l. hänge sig åt (äv. utgående från α i anv. med sakobj.). Ath wij icke här effter tiena skolom syndenne. Rom. 6: 6 (NT 1526). Hon hade i sjutton år tjänat vällusten. Rydberg Varia 193 (1893).
g) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. i anv. som motsvarar e; särsk. motsatt: härskande, särsk. dels i uttr. den tjänande klassen o. d., om underordnad samhällsklass (utan makt l. inflytande), dels (jur.) i uttr. tjänande fastighet, om fastighet som är ålagd servitut till förmån för annan fastighet. Scherping Nyck. 91 (1730). Och kroppen en tienande skyldighet bär, / Til thes han af mödan blir kaller. Nordenflycht QT 1745, s. 71. Nej, de utgå dessa ynglingar från den tjenande klassen, de komma från arbetarens, från den mindre jordbrukarens, den mindre hemmansegarens .. hem. Quennerstedt IndSold. 2 (1887). Någon utvidgning av den tunga ett servitut enligt avtalet medför för den tjänande fastigheten får icke ske genom att den härskande fastigheten uppdelas. 1NJA 1941, s. 238. Han var .. aldrig otålig eller oförskämd mot tjänande bröder och systrar. Gustaf-Janson SommVind 43 (1970).
h) († utom ss. efterled i ssgr) i p. pf. med aktiv bet.: som har tjänat (så l. så). Löfgren TenngjH I. 2: 140 (i handl. fr. 1678). Dhen länge tiänte Cappelanen Hr Cristopher i Wallsiöö. VDAkt. 1705, nr 155. — jfr SLUT-TJÄNAD o. UT-TJÄNT.
2) (numera mindre br.) i fråga om specifik insats av arbete l. åtgörande o. d. (vid enskilt tillfälle): betjäna l. passa upp (ngn); vara behjälplig, gå till handa; förr äv.: stå till tjänst (äv. närmande sig l. övergående i bet.: göra en tjänst); äv. (abs. l.) intr.; särsk. i fråga om uppassning vid måltid o. d. (äv. närmande sig bet.: servera), särsk. intr.; förr äv. dels i förb. med prep.-adverbial inlett av till o. angivande ändamål l. följd o. d., särsk. i uttr. tjäna ngn till viljes, närmande sig l. övergående i bet.: göra ngn till viljes, dels refl., särsk. i uttr. tjäna sig av ngt, betjäna sig av ngt, dels med sakobj. betecknande ngt som uppfattas kräva gentjänst, i ssgn AV-TJÄNA o. i den särsk. förb. TJÄNA AV. Ther giordhe the honom en natwardh, och Martha tiente. Joh. 12: 2 (NT 1526). Fördij hon haffuer tientt sin syster .. som nu .. (är) afsompned. HB 2: 295 (1596). Dronningen will lika tiänt wara som när alla (hovjunkrarna) tillstädes ähra. Ekeblad BrClEkeblad 31 (1651). Då icke hafwa nogon rätt sig häraf att tiena. ConsAcAboP 8: 282 (1702). Det kan ingen tiäna alla till willies. Celsius Ordspr. 1: 523 (1708). Och om, för älskarns rôle, en annan utväg fans, / Så tjente han mig just, om han bröt opp och fore. Leopold 1: 354 (1808, 1814). Mamma fick gå in till henne och stå och tjäna och prata alldeles bredvid henne en lång stund. Browallius ParDagg 258 (1957). — jfr AV-, TILL-TJÄNA o. O-TJÄNT. — särsk. med bestämning inledd av med vars rektion anger dels slag av arbetsinsats o. d. (särsk. angivet av inf.-förb.), dels ngt som ställ(t)s till förfogande l. tillhandahåll(it)s; jfr 3 a. Såsom .. församblingen ju bör tilbörligen mz gudz ord tient warda. VDAkt. 1660, nr 10. Altså kan jag ei tro, at academien kan tjäna min Herre med några mineral stuffer. MennanderBr. 3: 728 (1754). Kinmansson tiente mig med at visitera en soldathustru. Muncktell Dagb. 2: 50 (1817). Varmed kan jag tjäna eder? Cannelin (1939).
3) i sht om sak: vara till gagn l. nytta l. fördel för (ngn), gagna, gynna; särsk. om förhållande l. omständighet l. skeende o. d., särsk. med formellt subj. o. egentligt subj. som utgörs av att-sats (se särsk. c β) l. inf.-förb.; äv. dels med sakobj. (se c), dels intr. (se d); särsk. i förb. med (delvis pleonastiskt) väl, förr äv. till bästa o. d.; numera företrädesvis i c o. d slutet. Wij wetom och ath them som haffua gudh käär, tiena all ting till thet bedzsta. Rom. 8: 28 (NT 1526). Thet snögadhe och slaggadhe .. men samma wederleek tiente the Suenska wel. OPetri Kr. 322 (c. 1540). När dödhen han wil oss gästa, / Tiänar oss lithet til bästa / Påfwen och hans hela partij. Prytz G1 G 1 a (1621). Jag vet hwad eder bägge twå tienar, och J skolen ingendera hafwa orsak at klaga öfwer det som jag tänker göra. Lagerström Molière Gir. 22 (1731). Hvad tjenar det mig att inne i kammaren stå och höra på en geografi öfver qvarteren? Almqvist TreFr. 1: 144 (1842). Fersens mord, som falskeligen tillskrefs massan, tjenade dem bättre än hans förvisning skulle gjort. Ahnfelt KröntRiv. 1: 125 (1887). — särsk.
a) (numera bl. ålderdomligt) i uttr. vara, förr äv. varda, tjänt med ngt, i sht förr äv. dels med ngn, dels av ngt, förr äv. förmedelst ngt, (komma att) ha nytta l. gagnas av ngt (resp. ngn(s hjälp l. insats o. d.)) l. (åtm. delvis med anslutning till 2 slutet) vara (resp. bli) hjälpt av ngt (resp. ngn), vara betjänt av ngt, i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: vara tillfredsställd l. nöjd med ngt. Huru K. M. och Rijkitt ther met tiäntt warder, kann hwar och en förståndig besinne. CivInstr. 12 (1547). Jagh är inthet tiänt med hono(m), där han nu sitter. 3SthmTb. 11: 7 (1619). Förmedelst itt wänligit och liufligit Samtaal skulle Församlingen myckit wara tient. Schroderus Os. III. 2: 114 (1635). Norra Hallands ler-jord är tjänt med en sådan gödsel. Barchæus LandthHall. 34 (1773). Till hvad grad Förnuft och Smak skola finnas tjenta af mitt bemödande, vet jag ej. Leopold 1: Föret. (1814). — jfr O-TJÄNT.
b) (numera bl. tillf.) med bestämning inledd av prep. till o. angivande för vilket ändamål ngt är ngn till gagn osv.; äv. med bestämning som utgörs av ändamålsbetecknande inf.-förb. utan inledande prep.; utan bestämd avgränsning från c β resp. c α i tänkt anv. med indir. personobj.; jfr d, d slutet. Och skola the klutar tiena idher ther til, at j skolen see på them, och jhoghkomma all Herrans bodh. 4Mos. 15: 39 (Bib. 1541). Tå nu itt wädher vpblåste, som tiänte honom at segla til Africam medh. Schroderus Liv. 361 (1626). Hvad skall det tjena mig till, om jag också skulle kunna ta den der välsignade examen. Bremer Fad. 45 (1858). Ahlman o. Forsman (1885).
c) med avs. på sak, i sht ngt abstrakt, särsk. (o. numera företrädesvis) intresse (se d. o. 3) l. ändamål l. syfte o. d. (särsk. dels med obj. innehållande attributivt frågepron., i sht förr äv. med vad ss. obj. (jfr dock β), dels i uttr. tjäna sitt syfte, fylla sin avsedda funktion); äv. med obj. ersatt av prep.-förb. (se β). Och vilket syfte, vems sak skulle detta då tjäna? Förklaringen tjänar verkligen sitt syfte och är läsaren till god hjälp. AOxenstierna 8: 155 (1633). Thenna Olia (av viol) tienar vthi synnerheet the heeta Niurar och Lender, om the warda smorda med henne. Månsson Åderlåt. 118 (1642). Hvad tjena råd utaf en Far, / När hans exempel annat lära? GFGyllenborg Vitt. 2: 191 (1795). Den ene sticker knifven i den andre, när det kan tjäna hans intresse. Rudin OrdUngd. 3: 146 (1903). Ännu mindre kan den isolering av det kommunistiska Kina som alltjämt är Washingtons linje tjäna något rimligt syfte. DN(A) 28 ⁄ 1 1964, s. 2. — jfr SAM-TJÄNA. — särsk.
α) (numera bl. mera tillf.) med obj. som utgörs av inf.-förb.; jfr b. Det war rätt godt Wjn, och tiente wäl, at styrcka min gamla kropp med. Modée HåkSmulgr. 20 (1738). En moskovitiskt oförskämd ton, som endast kunde tjena att reta hans motståndare. IllSvH 3: 329 (1878).
β) med avs. på ändamål l. syfte o. d., med obj. ersatt av prep.-förb. (jfr d) inledd av till (jfr b, d (slutet), 4 a α); särsk. (o. numera i sht) i nekande l. frågande sats, i sht dels med ingenting o. d., dels med vad ss. rektion; äv. med rektion betecknande resultat l. följd o. d. (av (ändamålsenlig) åtgärd l. händelse o. d.), närmande sig bet.: fylla syftet l. lända l. leda (till ngt); jfr b, d (slutet). Det tjänar ingenting till att ens försöka. Vad skulle ett sådant uttalande egentligen tjäna till? Inte till något alls. Så lät oss nw effterfölya .. thet som tienar til hwar annars förbätring. Rom. 14: 19 (NT 1526). Han kunde .. ej finna hvartil det tiänade, at så många gingo fram til Protocollet och låta anteckna sina namn (när alla var av samma åsikt). 2RARP 14: 247 (1743). Jag hade ej nödigt at uppehålla mig utan vid det som tjänte til mit ändamål, som var at försvara Voltaire. Kellgren (SVS) 4: 67 (1779). Att komma med min fågelbössa, tjenade till intet. Adelsköld Dagsv. 1: 113 (1899). Slag i slag hände nu åtskilligt som tjänade till att uppmuntra honom. OoB 1928, s. 652.
d) (utom i slutet numera föga br.) intr. (jfr c β): vara till gagn l. nytta, göra nytta; ha verkan; särsk. i förb. med adverbiell bestämning, särsk. angivande var l. mot vad l. för vem l. vad ngt är till gagn osv. (äv. med bestämning inledd av prep. till o. angivande för vilket ändamål ngt är till gagn osv. (utan bestämd avgränsning från c β; jfr äv. b), särsk. i uttr. tjäna till saken); förr (jfr dock slutet) äv. övergående i bet.: vara i bruk, användas; jfr 4. Om the warer ther j hollandt besth tiena. G1R 2: 45 (1525). Han hadhe wel förmått haffuat annorlunda, och låtit sigh see meer än medh tolff Legioner Englar .. hwar thet hadhe tient til sakena. LPetri 1Post. A 7 b (1555). Såsom neglikerne tiena emot wanmechtigheet, hiertabäffuande .. och hundabett. SynodA 2: 50 (1586). Lenger dröja tiänar icke. Gustaf II Adolf 493 (1624). (I andra klassen) Tjenar Doctor Swedbergs ludus litterarius minor. Skolordn. 1724, s. 15. At alla de underwisningar och upfinningar blifwa kända, som för mänskligheten äro tiänande. Fischerström 1: XII (1779). Här tjenar det, mot vanan, föga att fråga efter hvilketdera som gömmer mest. Quennerstedt Ögonblicksb. 35 (1894). — särsk. (fullt br.) i förb. med prep.-förb. inledd av som, äv. (numera bl. ngt ålderdomligt) till (stundom svårt att skilja från c β; jfr äv. b), i sht förr äv. för, övergående i bet.: fungera l. användas l. (mer l. mindre tillfälligt) fylla funktionen (ss. ngt); äv. dels (numera bl. ålderdomligt) med indir. personobj. betecknande den för vilken ngt fyller den l. den funktionen (ofta utan bestämd avgränsning från b), dels (numera bl. tillf.) med prep.-förb. ersatt av innehållsobj., särsk. i uttr. tjäna modell, fungera ss. l. utgöra modell (för l. till ngt); jfr TJÄNST-GÖRA c. En plåtburk fick tjäna som ljuddämpare. Det inre rummet tjänade som lagerutrymme. Redan hennes minspel tjänar ju som bevis. (Trädens) frucht skal tiena til spijs. Hes. 47: 12 (Bib. 1541). Dä-här (är ett) Pronomen .. som ok tiänar för Artikul eller Tecknare framför huart sielfständigt oohl. Columbus Ordesk. 13 (1678; uppl. 1963). Forna Qwinnors tal och regel / Skal Ehr tiena för en spegel / Til at smycka Kropp och Siäl. Kolmodin QvSp. 1: 2 (1732). Slottets höga Torn, hvars förgylda globe .. förr tjänte till et sjö-märke. Linnerhielm 1Br. 103 (1796). Var det någon, som skulle tjena som exempel af flit och verkliga kunskaper, så var det Axel. Knorring Cous. 3: 3 (1834). En sittande, mandolinspelande italiensk yngling, till vilken Feuerbach delvis fått tjäna modell. Kjellin Troili 2: 19 (1917). De nyheter som skall tjäna som hävstång mot ett bättre samhälle. SvGeogrÅb. 1985, s. 104.
4) [utvecklat ur 3 d] († utom i avledn. TJÄNLIG) lämpa sig, vara lämplig l. passande o. d. (för ngt l. ngn); särsk. med formellt subj. o. egentligt subj. som utgörs av inf.-förb. (se särsk. b) l. att-sats; äv. dels refl. (äv. opers.; se a δ o. b α), dels tr. (se a ε o. b β).
a) i fråga om lämplighet med hänsyn till tillvägagångssätt l. följdverkan l. omständigheter l. kvalitet l. egenskap(er) l. förmåga o. d.: vara lämplig, lämpa sig; passa (se PASSA, v.1 8); äv. (delvis med kvardröjande bet. av 3 d): duga (särsk. dels utan bestämningar, dels i förb. med till (se α)); särsk. i uttr. tjäna i ngns kram, se KRAM, sbst.1 2 c. Jcke tiente thet heller, at the skulle äta aff lijffzens trää, som til dödhen dömde wore. OPetri 3: 550 (c. 1535). Att Fallkenbergh tiänar där intett, effter hans humeur kommer icke väll öffvereens medh dett follkett. RP 8: 308 (1640). 3. Tolffter 1 bräde nye till brädeslagning på taaket sedan någre af de gamble som tiente. VDAkt. 1699, s. 889. Ett Glas Öhl tjenar bättre för en Swänsk Maga. Modée FruR 34 (1738). Likaså vet jag väl, att .. skribenten .. kan på hvilket sätt som bäst tjenar, bemöda sig att träffa starkast och allmännast. Leopold 2: 308 (1801). — särsk.
α) i förb. med bestämning inledd av prep. till o. angivande till vad l. för vad l. vem ngn l. ngt lämpar sig l. duger o. d. (jfr β, ε); äv. närmande sig l. övergående i bet.: vara avsedd (för ngn l. ngt); jfr δ. Ath ingen haffuer tient till ath wara prest j the land vnder Romerska kyrkena lydt haffua, vtan then ther kunde latina. FörsprNT 1526, s. 7. Dränger som gå drifua aff och an .. som wäll tiente till soldater. Banér GenGuvBer. 30 (1668). Föreläste .. Hr Comminister Sellin .. den bönen som til oäckta Hustrur tienar. VDAkt. 1760, nr 104. Heinrich (1814).
β) i förb. med inf.-förb. utan föregående prep. o. angivande till vad ngn l. ngt lämpar sig l. duger o. d. (jfr α, ε). Och tiänthe han better att vare ebland enn hoop krigzfolck en till att besiithije och bruke någit hemmen. G1R 25: 343 (1555). Stiernman Com. 5: 260 (1691; läst i orig.).
γ) i förb. med ihop l. tillhopa (möjl. äv. utgörande särsk. förb. med huvudtrycket på ihop l. tillhopa). Stora och små Fiskar tiäna icke tilhopa vti en Gryta, ty tå siuda the små .. sönder för än the stora kunna fullsiudas. IErici Colerus 1: 23 (c. 1645). Unga paret tienar wäl i hop. VDAkt. 1694, nr 825.
δ) refl.; äv. dels opers., dels i anv. som motsvarar α. At iag bekommo en skickeligh person iblandh Gÿmnasisterna, som .. på min gårdh prædikade the tijdher, som sigh tienar. VDAkt. 1656, nr 4. Swagdricka och ett glas wijn eller annat tienar sig intet illa här til; men öhl är aldeles i Skörbugg skadeligt at dricka. Lindestolpe Skörb. 45 (1721). HT 1924, s. 383 (1789).
ε) tr., med avs. på den l. det som ngt är lämpligt för l. passar (jfr α, β). Adam som all diwr gaff nampn war förstondigh noogh hwad nampn som hwario diwre tiente. OPetri 3: 523 (c. 1535). Modée HåkSmulgr. 4 (1738).
b) i fråga om lämplighet med hänsyn till anständigt l. höviskt o. dyl. l. (på grund av ngns ställning (se d. o. II 7) o. d.) förväntat skick o. bruk l. vad som anses gå för sig o. d.: vara passande, lämpa sig, passa sig. Gudz rike är sanningenes rike ther intit skrymterij tiäna wil. OPetri 1: 518 (1528). Huru wil thet tiena, at tu kommer in i Herrans Hws drucken. Rothovius 1Pred. C 3 a (1623). Men i vår sorg och skymf det tienar aldrabäst, / Med tårar och med gråt begå vår höga fest. Murberg Racine Ath. 11 (c. 1776). Man nyttjar ett språk, som endast tjenar i ett tal till miszgerningsmän och wåldswerkare. Ödmann AnvSkrift. 9 (1822). — särsk.
α) refl.; äv. opers. Jagh swarade ther på effter som thet sig tiente. Rålamb Resa 16 (1658, 1679). Hwad Förstan anstår, tienar sig icke för vndersåtarena. Scherping Cober 1: 311 (1734). Weste 2: 1192 (1807).
β) tr.: anstå (ngn); lämpa sig för l. passa (ngn l. ngt). Effter thet han war så monge mans dödh wallande, och war en mandråpare worden, tiente honom icke wara någhon biscop. OPetri Kr. 311 (c. 1540). The Dygder, som thetta Ståndet tiäna. PJGothus Martini 34 (1608). Jag menar än, Fru Wän dig tiente Krona å Scepter. Runius (SVS) 2: 19 (1699, 1724). Det tjenar inte barn löpa med skägg. Granlund Ordspr. (c. 1880).
c) [sannol. urspr. gm omtolkning till subj. av substantiviskt obj. i bet. a ε, b β i konstruktion med egentligt subj. i form av inf.-förb.] i förb. med inf.-förb. (äv. med utsatt inf.-märke), övergående i bet.: böra (se d. o. 5 b γ, δ, ε). Så är och Uma en förnemlig försambling, och thet tienar vara en skickelig man bådhe til lärdom och leffverne, som tijt skulle förordnas. OxBr. 12: 28 (1618). Så länge att K. M:tt een annan hijt varder förordnendes, hvilken och tiäner bäst att vara een Svensk. AOxenstierna 5: 166 (1630). Som åkerbruket hwilket der till lyder, tienar i höst föruth skiötas och ansas (önskar han tillträda snarast). VDAkt. 1700, nr 308.
5) [jfr 1 b α] i fråga om tjänst l. syssla l. arbete l. arbetsinsats: förtjäna (dels sitt dagliga bröd l. livsuppehälle o. d., dels avlöning o. d., särsk. dels i siffror angiven (periodisk, särsk. månatlig) lönesumma, dels med pengar ss. (huvudord i) obj.); äv. dels (numera bl. tillf.) med refl. indir. obj., dels intr. (se a); äv. dels i fråga om förtjänst l. vinst av ngt annat än tjänst osv. (se a), dels i sht förr äv.: vara förtjänt av o. d (se b). Hur mycket tjänar du? Jag tjänar mer än du i alla fall. Man kunde alltid tjäna några kronor genom att springa ärenden åt dem. Och skall man låtha barnen arbetha, ickie for then skull allena, att the således måghe tiena sitt brödh och ickie ätha fåfengtt, wtan (osv.). LPetri Œc. 49 (1559). Will thu thiäna tig en kanna öll så kom och gack med till Jacob Snickare. VRP 1652, s. 733. Jag tänker bli sjöman .. och tjena pengar som gräs, och komma hem och lösa ut morfar ur smedjan. Almqvist Kap. 43 (1838). Så satt den stackars änkan där .. med en dotter, som skulle tjäna födan åt dem båda. UngKraft. 1907, s. 50. De lever bara för att tjäna pengar. Hellström Kärlek 79 (1942). Tjänar verkligen Nicolin 250 000 kronor i månaden? Karnstedt Gnistsk. 183 (1990). — jfr SAMMAN-, IN-TJÄNA. — särsk.
a) i fråga om ekonomisk verksamhet l. affärstransaktion o. d.: förvärva (ngt) ss. förtjänst l. vinst; särsk. med bestämning inledd av prep. , vars rektion anger verksamheten osv. l. försäljningsobjekt o. dyl. l. kund o. d. (äv. intr.: göra sig förtjänst l. vinst (på ngt)); äv. dels i fråga om billigare l. fördelaktigare alternativ (vid köp o. d.): spara (så l. så mycket pengar), dels med avs. på (utgift för) inköpt föremål, i fråga om att bruk av det inköpta ger förtjänst l. besparing, i ssgn IN-TJÄNA l. i de särsk. förb. TJÄNA IHOP o. TJÄNA IN, dels allmännare (se slutet). Hon tjänade många tusen när hon sålde lägenheten. Hur mycket har du tjänat på aktier egentligen? Vi skulle trots allt tjäna på affären. Åther sade skipperen: Tiener du der vpå, då skall dw sielff betale din kost du haff(we)r förtärdt. 2SthmTb. 8: 27 (1589). Bonden kan och ved dee hamrar tiena sig peningar för ved och koll. OxBr. 11: 71 (1633). Vi tjänte rätt så grova pengar på spiggolja. Engström Milst. 153 (1929). Brännvinsmonopolet tjänade rätt bra på honom den korta tid han levde. Martinson BakSvenskv. 62 (1944). En bilköpare kan tjäna 50 000–60 000 kronor på att i stället köpa sitt fordon utomlands. SvD 8 ⁄ 4 2000, Näringsliv s. 17. — jfr IN-TJÄNA. — särsk. i allmännare anv., i fråga om (uppnådd) immateriell vinst l. fördel o. dyl. gm (ändamålsenlig) åtgärd l. (ändamålsenligt) handlingssätt: vinna (ngt, särsk. tid); särsk. med bestämning inledd av (särsk. med rektion som utgörs av inf.-förb.); äv. intr.: vinna (på ngt); äv. närmande sig l. övergående i bet.: göra sig förtjänt av l. värd (erkännande l. erkänd l. åtnjuten ställning l. värdighet(stecken)), särsk. i uttr. tjäna sina sporrar, se SPORRE, sbst.1 1 a α. Du skulle ju tjäna flera timmar på att ta motorvägen i stället. Den förändringen tjänade han verkligen på. Emedhan hvar och een retschaffens karll tienar altijdh deropå, att hann må sigh förbättre och icke förringhe. OxBr. 5: 40 (1613). Medeltidsmänniskan strävade .. livet ut att tjäna sig rättfärdighet inför Gud. KristlStudSkriftser. LVI. 2: 28 (1916). Jag undrar om ni inte skulle tjäna på att lägga alla korten på bordet. Östlund Cheyney BeskPill. 65 (1959).
b) (numera föga br.) ha gjort sig l. vara förtjänt av l. värd (ngt, särsk. tack l. angivet av inf.-förb.), förtjäna (se d. o. 3). (Rätten förklarade) at om nagre ware som wille løsa hans liff .. tha waa(re) ha(n)s nad m(edh) ho(nom) .. a(n)ners skulle han staa th(e)n ræt han tient haffde. Opetri Tb. 1: 49 (1525). Der skall du ingen tack tiäne före. PrivSvStäd. 4: 484 (1607). Ostens rikliga innehåll av mineralämnen .. tjänar särskilt att framhållas. StKokb. 109 (1940).
Särsk. förb.: TJÄNA AV10 4, äv. UTAV04. jfr avtjäna.
1) till 1: avtjäna (straff(tid) o. d.); gm att tjäna ngn göra sig kvitt l. avbetala (skuld o. d.) l. göra rätt för (skada o. d.); förr äv. med avs. på (eftersträvad) belöning, särsk. till tjäna, v. 1 f: gm att vara ngn (underdånigt) trogen göra sig förtjänt av. Orkar han ej skadan fylla; tiene then af med arbete. BB 8: 4 (Lag 1734). Att höra hans beröm för Kungen och alla författningar, kan man ej bedra sig, om man tar honom för att resa på att tjena af sin stjerna. Kellgren (SVS) 6: 167 (1787). Jag skall tjäna af mitt fängelsestraff. GHT 1895, nr 243, s. 3. Jag tog mig an henne, sen hon tjänat av sina fyra år. Siwertz JoDr. 243 (1928).
2) (†) till 2: gm att vara ngn behjälplig l. till tjänst återgälda (ngt). Fast iag .. / Ey kan din Redlighet med något tiäna af, / Skall Alexander dokk dig därför rjkt belöna. Börk Darius 974 (1688).
TJÄNA HOP, se tjäna ihop.
TJÄNA IGEN. (†)
1) till 2: göra (ngn) gentjänst(er), återgälda (ngns) tjänst(er). Jagh tiener min K. B. altijd igenn. OxBr. 5: 13 (1612). Dalin 2: 546 (1854).
2) till 5 a, refl.: tjäna in sina egna (om)kostnader. De emottaga kalfvar til upfödande och få sedan nytja dem så länge til mjölkkor, som de förut blifvit födda, då kon säges: hafva tjent igen sig. NorrlS 1–6: 89 (1793).
TJÄNA IHOP10 04, äv. HOP4.
2) till 5: ss. förtjänst (av arbete) sammanbringa (ngt, särsk. (summa av) pengar), tjäna samman; förr äv. med refl. indir. obj.; jfr tjäna in 2. Hon har tjänat ihop en smärre förmögenhet. Tjena sig ihop en summa penningar. Möller (1790). Åtminstone kommer vi att tjäna ihop tillräckligt mycket pengar. Strömberg Tjuvp. 52 (1916).
TJÄNA IN10 4. jfr intjäna. Lundell (1893; utan angiven bet.).
1) (numera bl. tillf.) till 1: arbeta o. därigm fullgöra motprestation för (ngt); särsk. (o. numera i sht, möjl. med anslutning till 2) med avs. på arbetstid som fullgjorts i förväg. Jag har redan tjänat in alla klämdagarna i jul. Denna (hyres)afgift kan .. tjenas in genom arbete för värmestugans räkning. GHT 1 ⁄ 10 1895, s. 3.
2) till 5: ss. förtjänst (av arbete) inbringa (ngt, särsk. pengar), tjäna ihop; äv. dels utan obj., i förb. med adverbial som anger vartill förtjänsten skall användas, dels (o. numera i sht) till tjäna, v. 5 a: intjäna (se d. o. 2), dels till tjäna, v. 5 a slutet: spara in. Den glassmaskinen kommer du att tjäna in på ingen tid. Hon tjänade in en hel kvart på att cykla. Tjäna in pengar. Klint (1906). Han skall tjäna in till en kavaj. Wägner Norrt. 77 (1908).
TJÄNA OPP SIG, se tjäna sig upp.
TJÄNA SAMMAN10 32 l. 40. (numera bl. mera tillf.) till 5: tjäna ihop (ngt). Wetterbergh Penning. 416 (1847). jfr sammantjäna.
TJÄNA SIG UPP10 0 4, äv. OPP4, äv. TJÄNA UPP SIG10 4 0, äv. OPP SIG4 0. (numera bl. mera tillf.) till 1: gm (plikt)trogen l. uthållig l. nöjaktig tjänst vinna befordran (till ngt l. ngnstädes) l. högre l. bättre ställning; särsk. i fråga om militär tjänsteställning. VDAkt. 1692, s. 162. Croneborg hade redan i Tyska kriget .. tjent sig up till Major. Hülphers Dal. 69 (1762). Enligt sin egen önskan ville han tjena upp sig från plogen. Backman Reuter Lifv. 1: 106 (1870). En lågättad angelsaxare, som tjänat upp sig i Knut den stores här. Kulturen 1970, s. 177.
TJÄNA TILLHOPA, se tjäna, v. 4 a γ.
TJÄNA UPP SIG, se tjäna sig upp.
TJÄNA UT10 4. till 1: fullgöra (tid) varunder man ålagts l. åtagit sig att tjäna; i sht förr äv. med avs. på dels åtagande o. d., dels straff: avtjäna; särsk. (o. numera i sht) till tjäna, v. 1 e, om sak, särsk. dels (o. numera i sht) intr.: gm långvarig l. omfattande användning bli utsliten, bli (alltför) otidsenlig l. (med hänsyn till (den tekniska) utvecklingen) funktionellt otillräcklig, dels förr äv. (möjl. med anslutning till tjäna, v. 3) med avs. på användare: fullgöra sitt gagn för; särsk. i sup. Hustrun ansåg att mannens gamla kavaj hade tjänat ut. Den där datorn har väl ändå tjänat ut nu. Så frampt han är med ominne tädan kommen, och icke haffuer tienth sin rätta stemda dagh vth. LReg. 26 (1583). (Vi ber honom) vara välkommen till Uppsala, sedan han tjänt ut sin kondition. MoB 7: 202 (1837). Det andra (grammatikverket) har tjenat ut två bröder efter hvarandra, och kan ännu invändigt passera för nytt. SvLittFT 1838, s. 520. Den kritiska dag nalkas, då Brita tjänat ut sitt straff. Levertin Gest. 308 (1903). Dessa .. mycket vackra svenska vagnar ha ännu ej tjänat ut. Cronquist Ekipage 72 (1952).
TJÄNA UTAV, se tjäna av.
Ssgr (†): A (till 1, 2): TJÄN-PLIKTIG. pliktig att tjäna; plikttroget tjänstvillig. E:rs Högwälb:ne Gr. Excellences Ödmiukeste och Tienplichtigste Tienare. BraheBrevväxl. II. 1: 105 (1658).
B (till 1): TJÄNE-FOLK. tjänstefolk. Att Welb:te Per Stråle intz hade bortt tubbat hans thienefolk ifrån honum. VRP 1656, s. 1037.
-TID. tjänstgöringstid. VDAkt. 1712, nr 384.
Avledn.: TJÄNARE, TJÄNARINNA, se d. o.
TJÄNERSKA, f. [fsv. thiänirska; delvis till tjänare, sbst.] (numera bl. tillf.) till 1: tjänarinna. Med femkaffet färdigt, / småbröd och lampa på bordsbrickan, steg / tjänerskan fram öfver tröskeln och neg. Holm Gråväd. 32 (1911). Anm. I BtFinlH 3: 487 (1553) föreligger formen tjänarinnerska, en sammanblandning av tjänarinna o. tjänerska.
TJÄNLIG, se d. o.
TJÄNSAM, adj. (†) till 3 d l. 4 a: tjänlig, ändamålsenlig. Iag .. skall inthet underlåta på all tiänsam författning arbeta, emot hvariehanda .. (fiendens) förehafvande, till alt Mensk-möijeligit resistence. HFinlÖ 1: 108 (1705).

 

Spalt T 1748 band 34, 2005

Webbansvarig