| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TJÄLL ɟäl4, sbst.2, n. (SthmSkotteb. 3: 188 (1521) osv.) ((†) r. l. m. l. f. 1Mos. 26: 25 (Bib. 1541), Hildebrand Isl. 149 (1883)); best. -et (ss. r. l. m. l. f. -en); pl. = (SalWijsh. 11: 2 (öv. 1536) osv.) ((†) -er SUFinlH 3: 51 (1609), Visb. 1: 257 (c. 1640: sölke kiäller)).
1) (utom i a o. b numera mindre br.) om uppspänd textil ss. skydd mot vind l. köld l. värme o. d.; tält (använt ss. bostad av nomadiserande folkslag); äv. i utvidgad anv. (närmande sig bet. 2), om skydd l. enklare byggnad (av annat material), dels om hydda l. koja, dels (ngn gg) om bod l. stånd (se STÅND, sbst.1 10) för försäljning l. utskänkning; särsk. i förb. med slå upp. Psalt. 27: 5 (öv. 1536). Benhadad drack och war drucken j tiällen medh the twå och tretiyo Konungar, som honom til hielp kompne woro. 1Kon. 20: 16 (Bib. 1541). Haffwer Coniungerat sig medh flere förrymbda Soldater sampt andra Skalkar .. som stadigt sina Tiäl och Näste i Skogen hafft haffwa. GullbgDomb. 29 ⁄ 1 1634. (Varor får försäljas) vthur skeppen .. eller och i tiäll och brädebodar. BtÅboH I. 10: 70 (1637). Landshöfdinge-Embetet (har) förbudit .. Fogel- och Djurfång, men icke Lappske Fjäll-Allmogen at hafwa Böszer i sine Tjäll och Hyddor .. på thet Rof-djuren icke måtte föröda theras Ren- och Boskaps-hjordar. KResolAllmBesw. 9 ⁄ 12 1766, § 32. Käraste Bröder och Systrar slån up Edra Tjäll; / Våfflor och Strufvor i Gröngräset ställ. Bellman (BellmS) 1: 49 (c. 1768, 1790). Hwad kan herden, som i HögAsiens hedar endast flyttar sitt tjäll från den afbetade platsen till en gräsrikare mark .. hafwa att (osv.). SvLitTidn. 1817, sp. 681. 2SvUppslB (1954). — jfr HERDE-, KAFFE-, LÖV-, ROSEN-, SILKES-TJÄLL. — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på öppen båt l. fartygsdäck: tält l. tältliknande anordning ss. skydd mot (värme l.) köld l. nederbörd; förr äv. om sådant skydd osv. på vagn l. släde o. d. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). Hwar som the finge see aderton skepp, alla stora och tiäldade öfwer med swarte tiell. Reenhielm ThViik. 26 (1680). Ovanpå vagnen var ett tillslutet tjäll av kohudar. Heidenstam Svensk. 1: 19 (1908). Om nätterna spände de upp skeppstältet, ”tjället”, vid masten. Näsström FornDSv. 1: 69 (1941). Till skydd mot vind och snö spändes tjället, som bestod av segelduken, upp över båten. Edlund SälJäg. 126 (2000). — jfr LAND-, SKEPPS-TJÄLL.
b) (fullt br.) i utvidgad anv., om vävnad l. bonad (se d. o. d) uppspänd i tak (över bädd) l. på l. ss. vägg l. använd ss. sängomhänge l. täcke; takduk; förr äv.: päll (se d. o. 2); numera i sht ss. efterled i ssgn SLARV-TJÄLL. Stephanius CollMin. F 6 a (1687). Så gick hon åter till sin fromma cell, / Och stack vid lampan, under klagosång, / Af guld och himmelsblått ett brudligt tjäll, / Att skydda trogen kärleks lön engång. Atterbom SDikt. 2: 81 (1812). Ännu i dag användes ordet ”tjäld” (myggtjäl) i folkspråket för att beteckna en viss väfnad af tunt tyg, brukad till gardiner och sängomhängen. Branting TextilSkrud 38 (1920). (Vi vet att) bonader, tjeld, voro vanliga både i hemmen och i templen under äldre tid. Sålunda berättas att Olav den helige .. sade till Torfinn: ”Gör en dikt, skald, om det som är avbildat på bonaden.” Collin GVävn. 86 (1928). Från sagorna veta vi, huru nordborna under vikingatid spände ”tjäll” i högtidsstugan både till tak och väggar .. I övre Sverige har traditionen bibehållit sig i den päll, som vid bröllop spändes över hedersplatserna vid bordet. FoF 1931, s. 155. Den mellanvägg, som .. bestod av tjäll på stänger och som delade av stugan, är ännu ej alldeles utdöd. SvKulturb. 7–8: 226 (1931). — jfr MYGG-, PURPUR-TJÄLL.
2) [utvecklat ur 1] (i vitter stil; numera bl. skämts.) om enkel l. ringa boning; hem; särsk. (o. numera vanl.) i sådana uttr. som mitt enkla tjäll; förr äv. dels i förb. med (o. ss. motsats till) slott, dels i uttr. slå ner sina tjäll (jfr SLÅ NED 14 a). Där gick mitt enkla tjäll upp i rök. En yngling Rask af Åhr meer lustig än bedröfwat / Drog frå mins Faders Tiäll. Dahlstierna (SVS) 1: 115 (1698). Få (nybyggare) hafva .. funnit bequämligit att där slå ned sina tjäll, efter som deras aflägenhet .. besvärligit väglag .. och fara för frost vid deras åkerbruk. Tideman JämtelAfradsl. 41 (1750). Mer i tjell, än slott, man är sin like kär. Franzén Skald. 4: 40 (1832). De trädde i låga tjället in / och önskade folket god kväll och Guds frid. Lindqvist FinLyr. 2: 118 (1932). Full av förnöjsamhet gick jag hem till mitt stilla tjäll. SvD(B) 1943, nr 176, s. 7. Den som är intresserad av bostadsbyte sänder in bild på sitt eget tjäll. SvD 10 ⁄ 6 2000, Näringsliv s. 17. — jfr BARNDOMS-, HERDE-, KOMMINISTER-, MÖDERNE-, PRÄST-, SOMMAR-TJÄLL.
3) (i sht i vitter l. högre stil) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, särsk. om boning för ngt mer l. mindre abstr.; äv. (med anslutning till 1 b) om himlavalvet l. stjärnhimlen (tänkt ss. ett tak) l. om himlen (ss. Guds l. de saligas boning). Psalt. 18: 12 (öv. 1536). Andra daghen, vtstreckte Gudh Himmelen, såsom itt tiäll eller taak. Paulinus Gothus ThesCat. 170 (1631). Men Ädla Maria, som warit så säll, / At Dygden i Dig welat fästa sitt tjäll. Dalin Vitt. I. 3: 12 (1734). Tung blir den wäg, och mörk den qwäll, / Jag nu skall ensam wandra; / Men snart i samma fridens tjäll / Wi hwila hos hwarandra. Ps. 1819, 344: 2. Der solens afsked! och omkring den gröna / Sömn-varma bädd, der nyss hon gick till sängs, / Blott småningom det röda tjället stängs. Atterbom LÖ 2: 23 (1827). Dagen stängde sin port och natten öppnade tjället. Valerius 1: 30 (1831). Af foglar, som sjunga, mest tjusande klingar / Den tidiga lärkan i luftrymdens tjell. CFDahlgren 1: 271 (1832). Han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa. Psalt. 27: 5 (Bib. 1917). — jfr SOL-, STJÄRNE-TJÄLL.
Spalt T 1744 band 34, 2005