Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TJUTON, äv. TJUTEN, n.
Ordformer
(-en 1751–1870. -on 1745–1906)
Etymologi
[sv. dial. tjuten, tjuden, kjyden; medelst det i bärnamn vanliga suffixet -on bildat till TJUTA; växten kunde användas till att tillverka visselpipor]
(†) växten Angelica silvestris (Lin.) Hoffm., strätta; äv. om annan växt av släktet Angelica, i ssgn STRAND-TJUTON. Linné Fl. nr 82 (1745). Lyttkens Växtn. 515 (1906). — jfr SKOGS-TJUTON.

 

Spalt T 1716 band 34, 2005

Webbansvarig