Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TJUSNING ɟɯ3sniŋ2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(kjus- (kiu-, -w-) 16391811 (: kjusningskraft). tiuss- 1670. tjus- (tiu-) 1626 osv.)
Etymologi
[vbalsbst. till TJUSA]
handlingen l. verksamheten att tjusa.
1) (†) motsv. TJUSA 1: trolldom, häxeri. Tiderus GrLat. 43 (1626). Truldom, (kiwsningar, Trollredhe) (fördrives) medh uphängde saker på halsen, såsom och med ordet, Beware osz Gudh. Schroderus Comenius 198 (1639). Recept emoot Truldom och Kiusning. Hildebrand MagNat. 104 (1650). Nills .. bekiände sigh hafua Måns Jönssons hustru misstänckt för tiussningh, och att hon .. (har) ther igiönom fördärfuat hans häst. VDAkt. 1670, s. 164. Kan jagh det ingalunda taga för någon förbländelse, kiusning eller spökerij, myckit mindre för någon wahntro. UHiärne 2Anl. 117 (1702). Lindfors (1824).
2) motsv. TJUSA 2.
a) (starkt) hypnotiserande l. bedövande inverkan på ngn l. ngt; äv.: sövande verkan; numera nästan bl. ss. senare led i ssgn ORM-TJUSNING. Hans luftkrets är uppfylld af giftig tjusning, sådan man beskrifver den hos vissa ormar i de heta länderna. Crusenstolpe Mor. 1: 258 (1840). (Adelaide) skulle lika litet (som Eva) kunnat motstå ormens argumenter och tjusning. Palmblad Nov. 4: 192 (1851). På divanerna sutto .. munkar och sjöngo i rytmiskt gungande takt .. Rytmens tjusning söver dem, de låta icke störa sig. Hedin ErövrTibet 349 (1934).
b) (starkt) fängslande o. fördärvlig l. farlig l. bedräglig lockelse; äv. (o. numera i sht) i försvagad anv.: spännande l. fascinerande l. skrämmande lockelse; äv. om spännande osv. sinnesförnimmelse(r) l. upplevelse(r) o. d. (Läsaren) tycker sig, under inbillningskraftens tjusning, vara med på resan. Linnerhielm 2Br. VII (1806). Med minnet af din fader .. skall du bli stark att motstå farligt lockande tjusningar. Bremer Fad. 107 (1858). (Över dalsänkan) föra tvenne broar, och från dem ser man med rysande tjusning ned i den svarta afgrunden. Vising Span. 136 (1911). Uppmärksamheten vid ratten har för ett ögonblick slappnat i fartrusets tjusning. SvMotT 1927, s. 988. Olyckligtvis ligger det en underlig pervers tjusning i onda gärningar. Ashton-Wolfe OndTjusn. 7 (1931). Golf är en sport där det omöjliga kan inträffa: däri ligger en del av dess tjusning. Selander Pegas. 228 (1937, 1950). Tjusningen i arbetet låg i folks entusiasm. DN(A) 23 ⁄ 9 1964, s. 21.
c) (osedvanligt) magnetisk l. förförisk dragningskraft; särsk. i fråga om personlighet l. utstrålning; stundom äv. närmande sig l. övergående i d. Så stals hans hierta bort, och han i kiusning föll. Kolmodin QvSp. 1: 143 (1732). Oskulden uti din blick / Kjusning i mit hjerta tände. Lenngren (SVS) 2: 109 (1794). Den karlen har en demonisk tjusning, man har svårt att bli honom kvitt. ZTopelius i Konstnärsbrev 1: 40 (1855). En kvinna kan mycket väl utöfva tjusning utan att ha den minsta charme. SD(L) 1910, nr 246, s. 3. Kvinnligt väsen och kvinnlig skönhet hade för honom en oemotståndlig tjusning. 3SAH LIV. 2: 26 (1943).
d) oemotståndlig o. bedårande l. hänförande l. lustfull skönhet l. behagfullhet; äv. om (känslan l. tillståndet av) vällust l. njutning l. förtjusning i samband med sådan(a) sinnesförnimmelse(r) l. upplevelse(r) o. d.; äv. konkretare, om ngt som bereder vällust l. njutning; jfr c. Men dröj (o sol) uti din fart; min tjusning dig besvär. Kellgren (SVS) 2: 11 (1780). Hvad är ock verldens ståt, och tjusningar och nöjen, / Mot jollret af ditt barn. Wallin (SVS) 1: 184 (1805). Hon sjöng till honom de ljufligaste sånger, och vaggad af tjusningar lutade han sitt hufvud mot hennes knän. Bremer Pres. 353 (1834). Då jag tänker på tjusningen af de öppna sjöarne och den börjande grönskan och majluften. Runeberg (SVS) 9: 157 (1849). I kvinnoporträtten .. låter han lätt sin fantasi bedåras av den yttre apparitionens tjusning. Estlander 11Årt. 2: 162 (1921). Det var för mig en underbar tjusning att gå jämsides med det strömmande vattnet under de svala valven i halvdagern. Lagergren Minn. 6: 200 (1927). Men vad som var den största tjusningen (med livet på herrgården), var den trohjärtade vänlighet man rönte från värdfolkets sida. Malmberg StyckVäg 13 (1950). — jfr SINNES-TJUSNING.
Ssgr (till 2): TJUSNINGS-FULL. (numera bl. tillf.) tjusfull. Thorild (SVS) 6: 58 (1781). Allt närmare kommer stridens tumult, / det låter så sällsamt tjusningsfullt, / hur gerna jag der ville vara. Sturzen-Becker 5: 171 (1844, 1862). Saxén FinSång. 2: 53 (1892).
-FÖRMÅGA. (numera bl. tillf.) förmåga att tjusa; jfr tjusar-förmåga. (Hancock) tror, till följe af egna och andras iakttagelser, att det .. icke finnes någon tjusningsförmåga hos ormarna. Nilsson ÅrsbVetA 1831, s. 51. Landberg Fredsorg. 85 (1928).
-KRAFT. (i sht i vitter stil) tjuskraft. Thorild (SVS) 1: 12 (1777). Lyckliga kunna alla årstider vara, men en egen tjusningskraft har våren. Wikner Pred. 29 (1866).
-MAKT. (numera mindre br.) förtrollande makt; jfr tjus-makt. Hvad äger denna man för hemlig tjusningsmakt, / Att så förblinda dig? Remmer Tart. 13 (1820). Jensen Mickiewicz Tad. 154 (1898).

 

Spalt T 1711 band 34, 2005

Webbansvarig