Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TITER ti4ter, r.; best. -ern.
(i fackspr., särsk. kem.) halt av ett ämne i en lösning. JernkA 1874, s. 16. Om titratorlösningens koncentration (”titer”) är noggrant känd, kan man beräkna mängden förbrukad titrator. KemiGymn. 2: 356 (1972).
Spalt T 1633 band 34, 2005