| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TISSLA tis3la2, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, AB 25 ⁄ 10 1892, s. 3), -ANDE, -ING (†, Kamraten 1894, s. 200 (: tisslingar, pl.)); -ARE (se avledn.); jfr TISSEL, sbst.1
1) tassla; särsk. i opers. pass.; ngn gg äv. tr., med saksubj.; särsk. (o. i sht) i uttr. tissla och tassla, se TASSLA 1 slutet. OPetri 1: 52 (1526). Brocman tisslade så länge med .. Reuterholm, at RådCammaren .. befallte CancellieCollegium, at återfordra fullmakten. Tilas Ant. 2: 282 (1770). De tre flickorna lutade sina hufvud samman tisslande och hviskande. Heidenstam Alienus 1: 44 (1892). Här och där tisslade en springbrunn sina entoniga små hemligheter. Ossiannilsson ÖdMan 148 (1912). De tisslade och fnissade, pratade om henne. Fogelström Minns 142 (1964). Jag vet att det tisslats om en rad idrottsmän vid IOK-mötet i Lausanne. SvD 1 ⁄ 6 1972, s. 19.
2) (numera bl. mera tillf.) tassla (se d. o. 2); särsk. dels om rinnande vatten o. d.: sorla (se d. o. b γ), dels om (små)fåglar: kvittra; särsk. i uttr. tissla och tassla; dels med subj. betecknande ngt (l. ngn) som orsakar ljudet, dels opers.; äv. i p. pr. i adjektivisk anv. Bofinken .. siunger och tiszlar högt. Broman Glys. 3: 269 (c. 1730). En rännil hördes tissla / inunder stenhvälfd bro. Gellerstedt Efters. 15 (1891). Det hviskade och tisslade i snåren. Janson FörstaMänn. 117 (1906). Tofs- och stjärtmesar tisslade och tasslade i buskar och snår. Sparre Pikstav. 102 (1916). I tisslande duggregn for Doris till Valdemarsvik. Trenter AldrNäck. 61 (1953).
Spalt T 1617 band 34, 2005