Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TIPP tip4, sbst.1, r. l. m. (IErici Colerus 2: 264 (c. 1645: Öratippen) osv.) ((†) n. RA I. 4: 60 (1597)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (VetAH 1753, s. 279, osv.) ((†) -er Månsson Åderlåt. 25 (1642: örnetipper)), förr äv. TIBB, r. l. m., best. -en.
Ordformer
(tepp 1740 (: nästeppen). tibb 1688 (: Näse-Tibb)–1892 (: nästibb). tijp- i ssg 1553 (: tijpkolff). tip 1538 (: örnatip). tipp 1597 osv. tippe- i ssgr 1550 (: tippekolff)–1618 (: tippekolffuar). tippie- i ssg 1555 (: tippiekolff))
Etymologi
[sv. dial. tibb, tipp; beträffande varianten TIPP jfr äv. d. tip, nor. tipp, mlt. tip, lt. tipp, mnl., nl. tip, mht. o. t. dial. zipf, meng., eng. tip; germ. ord med grundbet.: ngt spetsigt; (gm sekundärt avljud) samhörigt med TAPP, sbst.1, o. TOPP. — Jfr NIPPERTIPPA, TAPP, sbst.1, TIMP, sbst.1, TIPPA, sbst.2, 3 o. v.2, TIPPELPUNS, TIPPEN, TIPTOP]
om utskjutande l. yttersta (mindre) parti av ngt, utskott l. topp l. ände; särsk. om sådant parti osv. som är avsmalnande: spets (se SPETS, sbst.2 1). RA I. 4: 60 (1597). (Han) måste esomoftast klättra sig up på tipparna af de brantaste Bergen. SvMerc. 2: 604 (1757). Munnen (vid sjukdom hos boskap) blir helt svart med fläckar, blod-blåsor, skarphet och upstigande tippar med as-lik lukt. VetAH 1759, s. 297. Knapt tippen uppå skon hon skönja kan för magen. Bellman (BellmS) 5: 108 (1783). Av (bokstaven) u’s högra böjda stapel syns översta tippen. Friesen o. Grape CodArg. 189 (1928). — jfr RÄLS-TIPP. — särsk. om yttersta parti av (utskjutande) kroppsdel (numera i sht i fråga om näsa). Tibben på näsan eller tungan. Lind (1749). Nu maka tipp mot tipp af näsorna ihop, / Ett sätt bland fjellens folk att vänskap ge tillkänna. Franzén Skald. 4: 38 (1810, 1832). Ve den, som vågar så mycket som röra med den yttersta tippen av sitt lillfinger vid någon av hans askar. Oterdahl Borgarh. 14 (1913). (Flygfiskarna) voro .. nära en half fot långa, och deras sidfenor voro åtskilliga tum breda från tipp till tipp. VFl. 1914, s. 138. Öronen (hos en strävhårig foxterrier) ska vara små och V-formade, måttligt tjocka med tipparna prydligt övervikta. JägUppslB 506 (1989). jfr NÄS-TIBB o. FINGER-, NÄS-, STJÄRT-, SVANS-, ÖR-TIPP.
Ssgr: A: TIPP-FORMIG. som har formen av en tipp, spetsig. 2NF 37: 589 (1925). —
-KOLV, se B.
B (†): TIPPE-KOLV. (tipp- 1553. tippe- 1550–1618) med spets försedd kolv (se d. o. I 2), kraftig pil o. d. EnköpTb. 59 (1550). Sedan han kom up, spente en up en stålbuge och skött honum back i ryggen medt en tijpkolff. G1R 24: 546 (1553). Syndennes menniskia .. haffuer sine Spyflughur, lijka som Dieffuulens tippekolffuar, i wårt Fädhernesland inskutit. LLaurentii Nyåhrspr. D 1 a (1618).
Avledn.: TIPPIG, adj. tippformig; förr äv. bildl. Nu få wi se, om du lärer wara så tippig i ditt tal och swar emot honom, som du warit emot din Far och Mor. Modée FruR 61 (1738). Tippiga badmössor. GHT 19 ⁄ 6 1964, s. 9.

 

Spalt T 1599 band 34, 2005

Webbansvarig