Publicerad 2005   Lämna synpunkter
TINNING, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr fd. tinding, tinning (d. tinding); avledn. av TINNE, sbst.4, möjl. under påverkan av TINNING, sbst.1]
(†) tinne på mur l. torn; äv. om (spetsig) högsta topp hos berg l. klippa. Steinen på tornet står uthsat mycket wäl i kruse och tinningars wijsz. Bolinus Dagb. 38 (1668). Sparre Stand. 536 (1847).

 

Spalt T 1579 band 34, 2005

Webbansvarig