Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLÅT, n.
Ordformer
(-lat)
Etymologi
[fsv. tillat; jfr fvn. tillát; jfr äv. mlt. tōlāt, t. zulass; vbalsbst. till TILLÅTA (o. LÅTA TILL)]
(†) tillåtelse. Effter j them szådant vtan wårt tillat eller befalning effterlatidt haffwe. G1R 16: 620 (1544).

 

Spalt T 1467 band 34, 2004

Webbansvarig