Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 8 b) TILL-TÄLJA, v.2 (v.1 se sp. 1161), -ning. tälja till (ngt); förr äv. allmännare, i fråga om träbearbetning. 2SvKulturb. 9–10: 121 (1640; allmännare). Med en tilltäljd pinne utkrattades de krulliga tofvarne. Sjöstedt Västafr. 426 (1904).
(II 8 b α) -TÄMJA. (numera mindre br.) göra (ngn) tam, tämja; förr äv.: tukta l. vänja. (Eskimåernas) Hundar, som äre nästan lijka Wargarna vthii wårt Land, tiltämja the, och bruka them til at hemta sijne Nödtorffter öfwer Iisen. Schroderus Os. III. 2: 194 (1635). Han bögde, artade och tiltamde sin Krop medh allahanda rörelser och öfningar til Kriigz saker. Sylvius Curtius 60 (1682). Dalin (1854).
-TÄNKA, -are (†, Carlén TatS 1: 119 (1866)). [fsv. tilthänkia]
1) (numera mindre br.) till II 5 (jfr 3): i tanken tillräkna l. tilltro (ngn ngt). VadstÄTb. 69 (1582). Att han tilltänkte henne en intelligens och bildningsmöjligheter, som hon icke egde. SD 25 ⁄ 1 1903, s. 2.
2) (†) till II 8 b β: gm tänkande (försöka) komma fram till (ngt, särsk. angivet med indirekt frågesats), uttänka; stundom svårt att skilja från 5. At .. så alffuarliga tiltenckes, huru K(onung) Christiern må nederlagder warda. G1R 8: 72 (1532). Tegel G1 64 (1622).
3) (utom i slutet numera mindre br.) till II 10: i tanken avse l. planera l. föranstalta (ngt); äv. (delvis med anslutning till till II 5 (jfr 1)) med indir. personobj.: avse osv. för; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: överväga; jfr 5 o. -ämna 3. Atuj .. vele alffuerlige tiltenckie .. at komma eder tiil vntsethning. G1R 10: 107 (1535). Att han icke fick fullkomna hvad han tilltänkt, är likväl det minsta vi böra beklaga. Rosenstein 1: 274 (1796). (Han) frågade, vilket öde han hade tilltänkt honom. Alving IslSag. 5: 225 (1945). Östergren (1958). särsk. (fullt br.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk (särsk. attributiv) anv.: avsedd, planerad, föranstaltad, som man tänker sig (att göra); äv. ss. attribut till sbst. betecknande person (l. sak) i angiven funktion o. d., i fråga om ngn l. ngt som tänker l. tänkt(e) sig l. avse(tt)s l. avsågs fungera l. verka i sådan funktion (särsk. om maka l. make: tillkommande (äv. substantiverat)); förr äv. med aktiv bet.: betänkt l. inställd på (att göra ngt). En tilltänkt utfärd regnade bort. Föreningens tilltänkta ordförande presenterade sig. Hennes tilltänkte var en ren svärmorsdröm. OPetri Tb. 186 (1527). Stadsens Bygnings- och Embets-Collegio .. som då har at pröfwa, huru wida den tiltänkta sprängningen må bewiljas eller icke. PH 8: 90 (1765). Kongl(ig) Maj(estä)t .. (är) i nåder tiltänkt, at .. låta med slussbyggnader fortfara. PH 13: 384 (1786). J. G. Kuhl och hans tilltänkta hustru Bede Muncktell. 1NJA 1874, s. 188. De bilder, som de skapat af sitt tilltänkta ökenlif. Rydberg Ath. 394 (1876). En tilltänkt kassaskåpstjuv greps natten till fredagen i Eggegrunds livsmedel i Johanneshov. SvD(A) 6 ⁄ 10 1962, s. 9. Säkerheten skärps kraftigt vid de tilltänkta OS-arenorna efter attentatet i Göteborg. SvD 26 ⁄ 8 1997, s. 1.
4) (numera mindre br.) till II 11 a α α’ : i tanken tillägga l. utöka med (ngt), supplera. Pettersson HebrGr. 84 (1829). Wulff Värsb. 30 (1896).
5) (†) till II 13 b β: tänka på (ngt), i tanken beakta l. ej förbise, betänka; äv. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av om l. till; i vissa språkprov svårt att skilja från 3; jfr 2. Forwndrar oss endels, huj i ecke haffue tilforenne tiltenckt att bereda eder orligx skiip. G1R 9: 160 (1534). Ath I .. vette, hvadh som behoff ähr ath handle och beställe um alle deeler effter thenne tijdtz lägenheter, thertill I och uthann tvijll varde tiltenckendes. G1R 29: 29 (1559). (Att) förekomma sådane förderff som them och menige Rijket förestodh, hwar icke i tijdh ther om tiltänckt bliffue. Svart G1 15 (1561).
(II 7) -TÄPPA, -ning; -are (numera bl. tillf., Hernquist Hästanat. 26 (1778; om muskel)). [fsv. tiltäppa] med avs. dels (o. i sht) på öppning l. passage o. d., dels på behållare l. utrymme o. d., dels innesluten företeelse: täppa till; särsk. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels mer l. mindre bildl.; äv. i pass. övergående i dep. Ett tilltäppt blodkärl. Dömdis .. ath Sannast ok Lemettus by icke skola tiltäppa eller ståppa mer an rätta trediungen på huar sidhon (om bäcken). BtFinlH 6: 72 (1536). Lät .. (äpplena) ther vthi makligen siuda, tiltepte medh ett annat Teckefaath. Salé 103 (1664). Skorstenarne woro tiltäpta ofwantil. Linné Dal. 9 (1734). För arbetsgifvaren .. bli .. de förnämsta källorna för arbetskrafts erhållande genast tilltäppta. EkonS 2: 602 (1902). Den underjordiska kanalen mellan stora och södra brotten tilltäpptes mer och mer. SvGeogrÅb. 1932, s. 103.

 

Spalt T 1434 band 34, 2004

Webbansvarig