Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLRÄKNELIG til3~2knelig (til32knelig l. 0400 LoW (1911)), adj.
Etymologi
[jfr d. tilregnelig; avledn. av TILLRÄKNA]
motsv. TILLRÄKNA 2.
1) motsv. TILLRÄKNA 2 a, som tillskriver (ngn, i sht sig) ngt; i ssgn SJÄLV-TILLRÄKNELIG.
2) som kan bedöma sina handlingar och hållas ansvarig för dem; särsk. (i sht jur.): som har straffrättslig ansvarsförmåga; äv. allmännare: pålitlig, ansvarstagande, vid sina sinnens fulla bruk. Hygiea 1842, s. 389. Alla hade rätt. Ingen hade orätt. Det fanns icke en tillräknelig människa i de land som utbredde sig mellan Biscayaviken och Stilla havet. Hildén Michajlovič När 256 (1933). Nu börjar jag mer och mer tycka att människorna inte är kloka. De är inte tillräkneliga. Hedberg DockDans. 312 (1955). I och med att man inser att man .. brutit mot lagen och att man varit medveten om det brottsliga i handlingen under dess utförande är man tillräknelig. DN(A) 15 ⁄ 7 1964, s. 4. — jfr O-TILLRÄKNELIG. — särsk. (†) i överförd anv., om handling l. tillvaro o. d.: som begås l. bestäms av (ngns) fri(a) vilja. Man kallar gerningar, så vida de bero af villja, fria och tiilräkneliga. Boëthius Naturr. 167 (1799). WoH (1904).
Avledn.: TILLRÄKNELIGHET, r. l. f.
a) till 1, om egenskapen att tillskriva (ngn, i sht sig) ngt; i ssgn själv-tillräknelighet.
b) (i sht i fackspr.) till 2, om persons förmåga (o. därmed sammanhängande skyldighet) att bedöma o. ta ansvar för sina handlingar; särsk. föregånget av gen.-attribut betecknande dels den l. det för vilken l. vilket ngn är tillräknelig, dels den tillräknelige; särsk. (jur.): ansvarsförmåga. Hygiea 1840, s. 555. Olaus (Petri) delar gerningarnas tillräknelighet efter förtjenst mellan konung Magnus och de öfrige. 2SAH 49: 174 (1873). Endast under förutsättning af .. själfbestämningsmakt eller frihet, kan människans tillräknelighet för sina handlingar fasthållas. Nyblæus Forskn. III. 1: 144 (1886). Den i vissa straffsystem .. förekommande skillnaden mellan full och förminskad tillräknelighet. Brock KrimReformsträv. 4 (1909). jfr o-tillräknelighet.
Ssgr (till 2, jur.): tillräknelighets-bestämmelse. bestämmelse angående (avsaknad av) tillräknelighet. UNT 21 ⁄ 10 1938, s. 1.
-ålder. ålder vid vilken ngn uppnår rättslig ansvarighet för sina handlingar. 2NF 18: 571 (1912).

 

Spalt T 1334 band 34, 2004

Webbansvarig