Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLHÖRIG til3~2rig, adj.; adv. (†) -T (Möller (1790, 1807)).
Ordformer
(förr äv. skrivet ss. två ord. — n. sg. -igitt 1636. -igt(t) 1640 osv.)
Etymologi
[jfr t. zugehörig; avledn. av TILLHÖRA l. ssg av TILL o. HÖRIG]
som tillhör (ngn l. ngt).
1) motsv. TILLHÖRA 2: som ägs l. innehas osv. av (ngn); särsk. motsv. TILLHÖRA 2 d: som lyder l. sorterar under (ngn l. ngt); jfr TILLMÄTELIG, TILLSTÅNDIG, TILLSTÄDIG. SvTr. V. 1: 74 (1593). Wårt kära Fädernesland Sweriges Rike, och alla derunder liggande och tilhörige Provincier. HC11H 10: 226 (1655). Jag går til Staden nu; min Herre sannerlig, / At undfå tio pund, en mig tilhörig Summa. Bellman (BellmS) 19: 203 (1793). Då ännu enligt landslagen morgongåfvan efter hustrun skulle anses som barnens möderne, följer deraf, att den, om ock gifven i jord, ansågs vara hustrun med ägande rätt tillhörig. Nordström Samh. 2: 58 (1840). Ett däjligt, nymorgnadt flickansigte, tillhörigt mästers dotter, tittade ut. Rydberg Vap. 21 (1891). Allmogen hade .. rätt till mulbete på de vidsträckta kronan tillhöriga utmarkerna. ActaOel. 1: 41 (1924).
2) (†) motsv. TILLHÖRA 4: vederbörlig, tillbörlig; passande; äv. med personobj.; jfr BEHÖRIG 3, HÖRIG 4. När någor wil skrifwa ett Breef, måste han för all ting weeta hwad thes Innehåld skal wara, och betänckia begynnelsen, thet mitt vthi böör wara, och änden, at Brefwet rätt måtte affdeelt warda, och hwart och ett på sitt tilhörige Rum och Ställe fogat warder. Arvidi 7 (1651). När .. (de prostituerade) sin tilhöriga tribut erlagt, så tillåtes them obehindrat at söka sin förtienst. Humbla Landcr. 103 (1740). Skolandes mer bemälte magister Liung undfå tilhörig wedergällning för sit arbete. VDAkt. 1757, nr 207. At Författaren anser det icke sig tilhörigt at göra påminnelser vid Critiquen: är en ogrundad tanka. Kellgren (SVS) 5: 306 (1790).
3) (numera mindre br.) motsv. TILLHÖRA 5: som hör samman med (ngt); äv. utan obj.: tillhörande. Artilleriet och tillhörig ammunition. RP 6: 155 (1636). En Beredare- eller Messingsslagare-Werkstad med tilhörig Handswarf. HC11H 12: 160 (1697). Muren tilhörig, muralis. Spegel Gl. 308 (1712). Men ej allena framställningen af det skaldens egen nation och omgifning tillhöriga är hvad jag här förstår med nutidens individuela konst-rigtning. 2SAH 12: 522 (1827). Den kallfront, som var tillhörig lågtrycket över norra Finland, sträckte sig .. från ocklusionspunkten ungefär vid Kemi och mot sydväst genom norra Svealand. SvGeogrÅb. 1961, s. 13. — jfr O-TILLHÖRIG.
4) motsv. TILLHÖRA 6; särsk. i substantivisk anv. HSH 27: 174 (1633). Ingen Köpman eller thes tilhörige skal vnderstå sig at gå på Skeppen thär som något stycke Godz på är, där at vpsluta någon Kista, Packe, Tunna. Stiernman Com. 2: 264 (1640). Doch är thenne Mannen och thess tillhörige så trägne och instendige uthi sitt anmodande, att echtenskapet skulle kunna gåå fort. VDAkt. 1665, nr 453 (1666). De (troende) förklarade .. hvar och en, som ei var af deras band, förtappelsen tilhörig. FinKyrkohSP 5: 127 (c. 1778). En mindre gosse, tillhörig ett vördnadsvärdt presthus. Atterbom Minnest. 2: 370 (1834). SvOrdb. (1986).
Avledn.: TILLHÖRIGHET, r. l. f.
1) till 1, särsk. konkret: ägodel, egendom; särsk. i pl.; äv. bildl. Widegren (1788). Menniskans wäsentligaste tillhörigheter, af Gud förlänte och igenom Lagar skyddade, äro ära, lif och egendom. AdP 1789, 1: 49. Kanhända skulle han .. stöta henne bort, då hon icke längre var hans viljelösa tillhörighet. Benedictsson Peng. 333 (1885). De fattiga sålde sina sista tillhörigheter för att få vara med litet i festligheterna. Wrangel Blåögda 17 (1908). Han ställde ifrån sig ränsel och gevär, gick in i logementet, öppnade sitt skåp, hälsade med blicken de civila tillhörigheterna och använde därefter både tvålen och hårborsten. Hedberg VackrTänd. 297 (1943).
2) (†) till 2: rättighet, privilegium; plikt, skyldighet, åliggande. VDAkt. 1716, nr 152. Som det alla tider warit den Prestmannens tilhörighet, som predikar för Fångarne på Slottet, at jemwäl predika uti Slottscapellet. VDAkt. 1781, nr 193. I alla sina grenar och functioner är statsförvaltningen monarchens exclusiva tillhörighet. Boström 2: 503 (1859).
3) till 3.
a) (numera mindre br.) abstr.: förhållandet att vara tillhörig ngn l. ngt; förr äv. (motsv. tillhöra 5 a): egenskap. AntecknSaml. 281 (1691). Alla de fulkomligheter, wärk och fördelar, som Fadren hafwer, äro jämwäl mina (dvs. Jesu) tilhörigheter. Bælter JesuH 6: 110 (1760). Snillets divinatoriska förmåga, som .. är en af dess mest utmärkande tillhörigheter. Melin JesuL 2: 123 (1843). Provinsens tillhörighet till den främmande makten har satt varaktiga spår. SvHandordb. (1966).
b) (numera föga br.) konkret, om det som hör till, tillbehör; särsk. i pl., om det som innefattas under en egendom (ss. hus l. gods l. gård l. hemman) l. en stad l. ett rike o. d.; äv. bildl.; jfr tillbehöring, tillhörelse 2, tillhöring 2, till-liggelse. Konungs-gårdar eller Säte- och Ladugårdar .. med desz af ålder tilflytande tilhörigheter. HC11H 11: 43 (1680). En Hydrostatisk wågbalk med alt dess tilbehör, samt en Guld och Bergswigt, med dess tilhörigheter. VGR 1761, Verif. s. 333. Lappens förnämsta prydnad är bältet med dess tillhörigheter. Forssell o. Grafström 59 (1829). (Romeo o. Julia) känna .. vid första möte igen hvarandra såsom hvarandras andliga tillhörigheter. Cavallin o. Lysander 2: 234 (1875). Cannelin (1939). jfr krigs-tillhörighet.
4) till 4; i sht i förb. med attribut inlett av prep. till. En persons politiska, religiösa, sociala tillhörighet. Man (bör) noga lägga märke till, att en menniskas innersta lifsåskådning icke afgöres af hennes tillhörighet till den eller den religionsformen, och att man således väl kan vara ”kristen” till namnet och bekännelsen och dock ännu vara fången i det estetiska. Rudin Kierkegaard 45 (1880). År 1841 bestämdes grunderna för tillhörighet till garnisons- och Skeppsholmsförsamlingarna. Sthm 1: 196 (1897). Hon utstrålade stolthet över sin .. tillhörighet till den ariska rasen. Heerberger Dag 225 (1939). Tillhörigheten till blodgrupperna 0, A, B (och AB) är strängt ärftlig efter enkla lagar. Fornv. 1957, s. 308. jfr parti-, ras-, socialgrupps-, stam-, stats-tillhörighet.
Ssgr: tillhörighets-känsla. till tillhörighet 4: känsla av tillhörighet (till ngn l. ngt). Kamratgrupperna, gängen och ligorna ger de unga en tillhörighetskänsla. Husén Psyk. 208 (1954).
-pronomen. (†) till tillhörighet 1: possessivt pronomen. Löfgren TySpr. 44 (1885).

 

Spalt T 1281 band 34, 2004

Webbansvarig