| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TILLGÅNG til3~goŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (se för övr. GÅNG). (förr äv. särskrivet)
1) (numera föga br.) gående l. kommande tillstädes; förr särsk. dels i fråga om sol: uppgång, dels i fråga om att ngn (i hemlighet) besöker ngn för könsumgänge med denna; jfr 3 o. TILL-GÅ 1. Solennes omskiffteligha affgång och tilgång. LPetri SalWijsh. 7: 18 (1561). Tillgång och frågång. 3SthmTb. 12: 65 (1620). At deras beblandelse skiedt förledit åhr 1730. då .. Komstadius .. hafft sin tillgång til henne då hon om afftonerne stådt på logen och tröskat. VRP 15 ⁄ 3 1731. Man finner .. huru välståndet i Bohuslän stått i direkt förhållande till sillens tillgång. Olán BohuslKr. 97 (1918).
2) [urspr. specialanv. av 1] möjlighet att komma tillstädes l. komma (till ngt l. ngn), tillträde; äv. (o. numera bl.): möjlighet att (komma åt för att) använda l. utnyttja l. betjäna sig av l. förfoga över (ngt) (särsk. dels (o. i sht) med bestämning inledd av prep. till, förr äv. på l. av, o. med rektion betecknande det man har möjlighet att använda osv., dels förr äv. allmännare (se b)); särsk. i förb. med ha; särsk. (o. numera bl.) i sg. best. l. (o. i sht) sg. obest. utan artikel; jfr TILL-GÅ 2, TILL-VÄNDA 3. Har du tillgång till någon cykel? Jag har inte tillgång till barnvakt på fredag. Valet av lägenhet avgörs av den eventuella tillgången till garage. Rom. 5: 2 (NT 1526). Hwar emot min dotter Malin Erichsdotter ingen prætension eller tillgång skall hafwa till arfs uthi dett andra mitt huus. BoupptSthm 1674, s. 1282 b, Bil. De Höglärde .. måge icke taga denna Bok för sig, om de .. hafwa tilgång på andre, som äro skrefne i Främmande tungomål. Berch Hush. Föret. 3 (1747). I sjön synes än något af den wall, som Card(inal) Richelieu lät kasta för att stoppa tillgången från sjösidan. Ferrner ResEur. 467 (1761). Posten 1769, s. 388 (: av). Våra vildar hade icke tillgång till jern. Nilsson Ur. 1: 75 (1866). Som skrivhjälp hade varje avdelning en halvtidssekreterare plus tillgång till skrivcentralen som betjänade hela sjukhuset. Jersild BabH 120 (1978). — jfr SKOGS-TILLGÅNG m. fl. — särsk.
a) med adj.-attribut, särsk. sådant som anger hur obehindrad tillgången till ngt är, särsk. (o. i sht) fri; jfr b. Någen rätt heller lage tilgång till förbe(mäl)te Kålmskedz gårdh. 2SthmTb. 5: 234 (1577). Om Järnet hålles .. inneslutet i något kärl, som hindrar luftens fria tillgång .. förwandlas det till (osv.). Rinman JärnH 234 (1782). Denna rikliga och lätta tillgång till böcker, tidningar och tidskrifter. Schück o. Lundahl Lb. 1: 33 (1901). Fattiga syndare hava fri och öppen tillgång till Gud. Andræ Herdabr. 47 (1937).
b) (†) allmännare: möjlighet (till ngt); äv. dels: utväg, dels i anv. som motsvarar a. RA I. 1: 594 (1549). Då hon .. Rådfrågade sig med H(er)r Capitainen, om ej någon tillgång finnes, till skildnad från säng och säte. VRP 21 ⁄ 6 1736. Lind (1749; om utväg). Inga tillgångar till uppehälle. Dalin (1854).
3) tillstädes ledande gång l. väg, tillfartsväg; äv. dels: ingång, dels: tillflöde; äv. mer l. mindre bildl.; numera bl. tillf. o. i uttrycklig kontrast till samordnat ord för utgång o. d. Hans håffuors tilgångar skola warda trånga. Job 18: 7 (Bib. 1541; Luther: Die zugenge seiner habe werden schmal werden); möjl. till 1. (Liturgin är) en uppenbara tilgång til Papisteriet igen. Raimundius HistLiturg. 70 (i handl. fr. 1588). Förfarenheten .. utwisar .. at the Orter, hwarest tidig anstalt wid alla pasz och tilgånger med alfwar och efftertryck giord worden, för slik Farsot befriade warit. Block Pest. 2 (1711). De sjöar .. hvilkas utlopp är mångfaldigt ringare än tillgångarna, kallas träsk. Berzelius Kemi 1: 220 (1808). Luckor och tillgångar till de rum i Fartyget, der sådant gods ej är förwaradt, som ständig tillsyn och skötsel fordrar, böra noga förseglas. SPF 1817, s. 87. Galleriornas banker har inte längre några trösklar mellan tillgång och utgång. GbgP 15 ⁄ 8 1991, s. 4. — jfr LAST-TILLGÅNG.
4) [utvecklat ur 2] abstr.: förhandenvarande mängd som finns att tillgå (av ngt), förekomst; särsk. dels med (adj.-attribut, särsk. dels god, dels sådant som betecknar (grad av) riklighet o. dyl. o.) prep.-attribut inlett av på, förr äv. till l. av, o. med rektion betecknande det som finns att tillgå, dels (i sht ekon. o. handel.) i uttr. tillgång och efterfrågan, i fråga om (prisreglerande faktorer för) vara l. tjänst på marknad (se d. o. 3); särsk. i sg. obest., särsk. (o. numera bl.) utan artikel; jfr 5 o. TILL-GÅ 2, TILL-NÄME, TILL-VÄNDA 3. God, riklig, knapp tillgång på ngt. I mån av tillgång. CivInstr. 152 (1720). Denna ödemark är .. utan minsta tilgång af .. födoämnen. Ödmann StrFörs. 1: 475 (1800). På utbildningen af Akademierne beror tillgången till vetenskapsmän. Agardh BlSkr. 1: 374 (1836). Skogsbruket är ännu .. en hufvudnäring, ehuru en länge fortgående sköfling och misshushållning minskat tillgången. Höjer Sv. 1: 19 (1873). I stället för att säga att tillgång och efterfrågan bestämma prisen, kunde man lika gärna säga att prisen bestämma tillgång och efterfrågan. Schauman o. Christierson Gide 83 (1897). Här fanns god tillgång på lämplig mark. Kulturen 1972, s. 66. Delvis regleras lönerna självfallet av marknadens lagar om tillgång och efterfrågan. SvD 22 ⁄ 5 1986, s. 2. — jfr FODER-, ORDER-, PENNING-, RUMS-, SALPETER-, SKOGS-TILLGÅNG m. fl.
5) [eg. konkret(are) anv. av 4] medel l. nyttighet o. d. som finns att tillgå (i ngns l. ngts ägo); särsk. (o. utom i slutet numera företrädesvis) i pl., om det samlade bestånd av medel med (potentiellt) ekonomiskt l. annat värde som ngn (l. ngt) äger l. förfogar över o. d. (särsk. med gen.-attribut betecknande innehavaren); i fråga om ekonomiska tillgångar särsk. i förb. med (o. ss. motsats till) skuld o. d.; i vissa ä. språkprov stundom svårt att skilja från 4; jfr TILL-FÅNG, TILL-RÅD 1. Leva över sina tillgångar, leva vidlyftigare än ens tillgångar egentligen medger. Hur stora är dina tillgångar? Företagets omfattande tillgångar. Utnyttja språkets alla tillgångar. Sal(ige) Lennard Gulsmidz tompt bleff tillslagen wälb(or)ne fruen i betalning så langt hon räcker och widare ähr inge(n) tillgång. VRP 1652, s. 713. Spanmålen war Adelens och Landtmannens enda tilgång. Nordberg C12 1: 438 (1740). At emottaga et Rike utan krigsmagt, utan penningar och utan tilgånger, i sådana omständigheter som den tidens voro, krafde en ovanlig omtanka, och en oöfvervinnelig ståndaktighet. Schönberg Bref 1: 240 (1778). Gud är icke så wanmäktig, att han behöfwer stora tillgångar, för att utföra hwad han will. Melin JesuL 1: 7 (1842). Den för statens jernvägstrafikpersonal stiftade pensionsinrättningen, hvars tillgång vid årets slut var 71,849 rdr 23 öre. Samtiden 1874, s. 13. En noggrann förteckning på alla hans tillgångar och skulder. Fliesberg HbKöpm. I. 2: 167 (1898). Industrin tär oavbrutet på naturens tillgångar. Selander Modernt 96 (1932). — jfr JÄRNMALMS-, KULTUR-, NATUR-, PENNING-, RÅVARU-, SKOGS-TILLGÅNG m. fl. o. ARVS-, REAL-TILLGÅNGAR. — särsk. i sg. i mer l. mindre pregnant anv.: (särskilt) värdefull tillgång (för ngn l. ngt); särsk. i fråga om dels person, dels egenskap l. förmåga o. d. Hennes stilkänsla är en verklig tillgång. Må äfven landets SångGudinna / Hos Gyllenborg en tillgång finna! JGOxenstierna 2: 14 (1796, 1806). Hon blir en tillgång i bekantskapskretsen. Bergengren Snok 33 (1934). Det skandalomsusade Fermentanamnet ser den nya ledningen till och med som en tillgång. DN 18 ⁄ 2 1988, s. 1.
6) (numera föga br.) i fråga om hur ngt går till: (händelse)förlopp, tillvägagångssätt; jfr TILL-GÅ 4. Hansson Norman 39 (c. 1550). Thetta alt låter sig fuller see i alle Men(n)iskelige Wärckz tilgång. Risingh KiöpH 9 (1669). Det första rörer sjelfva tillgången vid produktplakatets utfärdande. Chydenius 169 (1765). Tillgången vid konfiskering och undersökning af det i beslag tagna. Palmberg Hels. 357 (1889). Hirn LagerkrSkopl. 146 (1922, 1951).
-KONTO. konto upptagande (ngns l. ngts) tillgångar; jfr -sida o. plus-konto. Debetkontot är i själva verket ett vanligt tillgångskonto. HandInd. 766 (1927). —
-POST. jfr post, sbst.4 2, o. plus-post. Större förändringar av tillgångs- eller skuldposter. HandInd. 820 (1927). —
-SIDA(N). den sida i räkenskap som redovisar tillgångar; jfr -konto o. plus-sida(n). Hemberg o. Sillén Bokföringsl. 41 (1930). —
Spalt T 1262 band 34, 2004